Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

“Gemenskapen och hoppet kan vinna hivepidemin” - Utrikesministeriet: Global.finland: Länder: Nyheter A-Ö

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 2.5.2007

“Gemenskapen och hoppet kan vinna hivepidemin”

Den stenlagda vägen som går genom slummen blir en sandväg, och sedan en stig som slingrar sig ned för den branta bergssluttningen. I ändan av stigen väntar oss en prydlig odlingsplätt. Någonstans nedanför öppnar sig Swazilands huvudstad Mbabane, men Msunduzans grönskande grannskap kunde lika väl befinna sig på en annan planet.

Bhekie Ngobese. Kuva/foto: Hanna NikkanenBredvis odlingslandet finns en stuga. Reggaen dunkar ut genom fönstren. Där bor eldsjälen bakom Msunduzas gmeensamma trädgård, medborgaraktivisten Bhekie Ngobese.

“Det här är mitt nyaste projekt”, säger Ngobese och gestikulerar mot odlingslandet. “Avsikten är att producera naturenligt odlade grönsaker med gemensamma krafter för att Msunduzabor, speciellt dem som är hivpositiva.”

Torkan, som har räckt i två år, har höjt priserna på grönsaker till skyarna i Swaziland. Undernäring kan betyda en dödsdom för de hivpositiva, som behöver mångsidig näring för att medicineringen skall ha någon inverkan.

Hela två av fem vuxna invånare i Swaziland beräknas bära på viruset. Smittograden är den värsta i världen.

“Trädgården växer långsamt, för alla pengar kommer ut våra egna fickor. Det viktigaste är ändå att få människorna att arbeta tillsammans, i stället för att vänta på hjälp utifrån.”

Livet som närvårdare fick honom att bli aktivist

Bhekie Ngobese kommer ihåg två viktiga ögonblick från sin barndom och ungdom som fick honom att bli aktivist. Först åkte farbrodern, den lilla pojkens stora idol, till Sydafrika för att kämpa mot apartheid. Åratal senare drabbade det fruktade, nästan okända hi-viruset en kär faster, och de andra familjemedlemmarna övergav henne.

“Jag var bara ett skolbarn när jag började sköta om min faster. Jag fick utbildning av Fräslsningsarmén, men det finns knappas något som hade kunnat förbereda mig på hur tungt det är att vårda en anhörig.”

När fastern dog var Ngobese redo att ägna sitt liv åt kampen mot hiv. Tillsammans med andra intresserade unga vuxna grundade han Swazilands ungdomsråd och organisationen Youth Against HIV & AIDS.

Näst i turen stod möten, utbildningar och böcker. De stora medborgarorganisationerna blev intresserade av den unga och ivriga Ngobese. Han ville ändå inte lämna det vackra men fattiga Msunduza.

“Hela saken håller på att bi alltför akademisk. Vi behöver inte konferenser och pengar – vi behöver människor som har tid att vara närvarande och hjälpa andra.”

Upplysningen måste bjuda på hopp

Ngobese recept för att vinna över hivepidemin är enkelt.

“Människorna måste ha hopp och en klar vetskap om följderna av sina gärningar. Vi kan inte skydda oss från ett virus om vi inte erkänner hur viktigt det är för vår egen verklighets skull – och vi kan inte förbereda oss för framtiden om vi inte har hopp.”

I de utbildningar som Ngobese har utvecklat erbjuds de unga förutom hivupplysning också konkreta medel för att förändra sina liv. I de ungas rollspel och diskussioner kommer det ofta fram att många smarta ungdomar vägrar tänka på vilka risker oskyddat sex innebär för dem själva.

“Hivupplysningens skrämseltaktik har inte verkat, för den erbjuder bara negativa alternativ för de unga. Däremot borde man tala om fördelarna: fördelarna med att ta ett hivtest, fördelarna med att avhålla sig från sex, fördelarna med preventivmedel.”

Kedjan mellan generationerna måste skyddas

Ngobeses värsta rädsla är att den nästa generationen i Swaziland inte lär sig att dela arbetet och dess frukter så som deras förfäder har gjort. Landets regering har enligt honom inte alls förstått en hurdan tidsbomb hi-viruset kan vara om alla de tusentals som blivit föräldralösa på grund av det skuffas ut i världen utan gemensamma värderinger och utan överlevnadskunskaper.

“Det räcker inte bara med mathjälp om en hel generation växer upp utan föräldrar”, betonar Ngobese. “Om regeringen inte vill ge barnen gratis utbildning måste vi ordna saken på byanivå. Kedjan mellan generationerna får inte brytas.”

Det är inte bara grönsaker som växer upp från Msunduzas mull, det är också en gemenskap.

Text och bild: Hanna Nikkanen

 

Skriv ut Dela

Detta dokument

Uppdaterat 3.5.2007


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi