Suoraan sisältöön
Suomen ulkoasiainministeriö

Uganda: Fattigdomen ökar i takt med oljepalmer - Ulkoasiainministeriö: Global.finland: Maat: Uutiset maittain A-Z

Ulkoministeriön kehitysviestintä, sp. VIE-30@formin.fi. Verkkojulkaisun päivitys on päättynyt 30.6.2014.
reuna
Uutiset, 19.6.2013

Uganda: Fattigdomen ökar i takt med oljepalmer

Tiotusentals människor fördrivs årligen från sina marker genom landrofferi. Den största drivfjädern bakom rofferiet är ökad efterfrågan på biobränsle.

Rose Nantume, Uganda. Kuva: Jesper Klemedsson.Rose Nantume och hennes familj blev för fyra år sedan bestulna på sin mark för att göra plats åt palmoljeodlingar. Förlusten av marken har inneburit ett liv i fattigdom och att barnen nu måste stanna hemma från skolan när pengarna inte räcker till. Foto: Jesper Klemedsson.

Åttabarnsmamman Rose Nantume har sökt skydd mot solens heta strålar i skuggan av ett mangoträd bredvid familjens hus. Huset har sett sina bästa dagar. Det rostiga plåttaket är ojämnt och buckligt. Väggarna lutar och är fulla av sprickor. Runtomkring ligger högar av tegelsten och annat byggmaterial.

”Vi skulle bygga ett nytt hus, men sedan de stal vår mark har vi inte haft råd”, säger hon.

Vi befinner oss i byn Bomanj på Bugala-ön, en av sammanlagt 84 öar i Victoriasjön i det ugandiska Kalangala-distriktet. Nantumes familj är en av tusentals i ett 60-tal av världens fattigaste länder som årligen mister sina hem eller marker på grund av landrofferi.

”Vi hade en kaffeodling på cirka tolv hektar. När min man kom dit, en dag för fyra år sedan, höll en grupp män på att anlägga en väg genom odlingen.”

Allt skövlades

Männen var från företaget BIDCO-Uganda som tillsammans med det Singapore-baserade konglomeratet Willmar utgör Oil Palm Uganda Limited (OPUL). Sedan år 2003 har de odlat oljepalmer på ön i ett projekt med den ugandiska regeringen.

Ur oljepalmernas frukter utvinns olja som används i livsmedel och för framställning av biobränsle. Den största drivkraften bakom landrofferi är just ökad efterfrågan på biobränsle i väst och i länder på ekonomisk frammarsch som Indien, Kina och Brasilien. Råvarorna, som majs, oljepalmer och sockerrör, trivs bäst i tropiska klimat. Därmed jagar producenterna land i Afrika, Sydamerika och Sydostasien.

Ofta används en kombination av småpengar, manipulation, lögner och hot eller direkt stöld för att komma över mark.

”Männen från BIDCO sa att de hade köpt vår mark av en lokal byråkrat som påstod att han ägde den. De erbjöd min man lite pengar för plantorna, men han vägrade att ta emot dem. Vi ville behålla vår mark”, säger Rose Nantume.

Alla plantor i odlingen skövlades. Oljepalmer planterades. Hennes man klagade hos myndigheterna i huvudorten Kalangala.

”De sa att de inte kunde göra något. Vi skrev till presidentkansliet för att få marken tillbaka, men vi har inte fått något svar.”

Det mesta som roffas i Uganda är kollektivt ägd mark som familjer har brukat eller bott på i generationer. Enligt ugandisk lag tillhör marken familjerna, men de måste ha intyg på ägarskapet. Majoriteten av småbrukarna vet inte att det behövs och är därmed chanslösa när schaktmaskinerna anländer.

”Vi levde bra på inkomsterna från kaffeodlingen och hade råd att låta alla våra barn gå i skolan. Idag är vi mycket fattiga och kan bara skicka några av barnen till skolan, men inte regelbundet. Ibland får de hoppa över en termin för att vi inte har pengar”, säger Nantume.

Kring huset reser sig några mango- och passionsfruktsträd samt enstaka bananplantor. En griskulting ligger på den rödbruna jorden och gassar i solen. En bit bort odlar Nantume kassava för hushållsbehov. Det som blir över säljer hon. Hennes man försöker dra in pengar på fiske.

”Men det finns inte mycket fisk i Victoriasjön numera. Vi tror att det beror på gödsel och bekämpningsmedel som används i oljepalmodlingarna.”

Det mesta som tidigare odlades på ön måste nu importeras. Nantumes familj, liksom de flesta på ön, saknar el och är beroende av ved för matlagning.

”Nu måste vi köpa dyr ved från fastlandet eftersom skogen försvinner.”

Skövling av regnskog

Vi lämnar Rose Nantume och tar oss vidare på boda-bodas (motorcykeltaxi) som är öns vanligaste transportmedel.

Öljypalmu. Kuva: Jesper Klemedsson.Närmare hälften av den totala ytan på ön Bugala i Kalangala-distriktet i Uganda har skövlats för att ge plats åt oljepalmsplantager. Foto: Jesper Klemedsson.

Rödbruna jordvägar, fulla av hål och pucklar, slingrar sig i branta upp- och nedförsbackar. Bitvis flankeras vägen av tät regnskogsvegetation med väldiga träd, klängväxter och buskar. En kakofoni av fågelkvitter ljuder ur grönskan.

Efter en kurva försvinner plötsligt all skog. Så långt ögat når breder kalhyggen, nyplanteringar och raka rader med oljepalmer ut sig ända ned till Victoriasjöns blå vatten.

Inte en människa syns till i odlingarna, men ett par kilometer in i skogen står tre män vid en liten bäck. Eldar brinner under några oljefat. Runtomkring står plastdunkar. Det stinker finkel.

”Sedan jag miste min odling drygar jag ut pensionen med att bränna waragi (banansprit)”, förklarar 76-årige Boniface Ssentamu.

Han berättar att innan BIDCO kom till ön var den täckt av regnskog. Det fanns mängder av apor. Nu har de blivit färre. Folk får betalt för att skjuta dem eftersom de äter av oljepalmernas frukter.

”Men även skogsskövlingen har tvingat iväg aporna. Till och med ormarna har blivit färre.”

Hittills har 10 000 hektar av öns 27 000 hektar regnskog ersatts av oljepalmer. Förutom att biodiversiteten har minskat har klimatet påverkats.

”Ibland förstörs hus av hårda vindar eftersom det inte finns någon skyddande skog. Klimatet har blivit hetare och regnperioderna kortare”, säger Ssentamu.

När torvrika våtmarker dräneras för att ge plats åt plantager frigörs stora mängder koldioxid i atmosfären. Detta i kombination med skövling av stora mängder regnskog, som tar upp koldioxid och omvandlar den till syre, leder till klimatförändringar.

Till en början finansierades projektet av Världsbanken, men den drog sig ur när det visade sig att det gick stick i stäv med dess skogsskyddspolicy.

Enligt organisationen Friends of the Earth har cirka 200 miljoner hektar mark i världen roffats sedan år 2008. Ssentamu hade cirka två hektar mark där han odlade kaffe och grönsaker.

”En dag när jag kom till odlingen var den skövlad. Några män höll på att röja upp i den. De sa att marken tillhörde någon annan och att den hade sålts till BIDCO. Jag protesterade, men de lyssnade inte.”

De erbjöd honom 150 euro i kompensation.

”Plantorna var ju redan förstörda och marken beslagtagen, så jag tog pengarna. Men 150 euro är ingenting jämfört med vad jag tjänade på att odla kaffe. Varje skörd brukade bli femton nittiokilossäckar kaffe som jag sålde för 470 euro.”

Tvingad att odla oljepalmer

Lokala jordbrukare äger och odlar 3 500 hektar av oljepalmodlingarna. De får lån till plantor, gödsel, bekämpningsmedel med mera. Skörden köps sedan av BIDCO. För några har inkomsten ökat, men inte för majoriteten av öns cirka 20 000 invånare.

Uganda. Kuva: Jesper Klemedsson.Fyrabarnspappan Emanuelle Chambass Kyambasi på väg in i familjens hus på ön Bugala i Victoriasjön utanför det ugandiska fastlandet. Foto: Jesper Klemedsson.

Ett par kilometer bort träffar vi den 40-årige fyrabarnspappan Emanuelle ChambassKyambazi utanför hans enkla hus. Han odlar oljepalmer, men det är en dålig business som han tvingades in i. När hans pappa dog för tio år sedan ärvde Chambass Kyambazi, hans mor och hans tre bröder femton hektar mark som de delade upp mellan sig.

”Vi odlade framförallt kaffe, eftersom det ger bra betalt, men även frukt och grönsaker för hushållsbehov.”

En dag år 2011 fick familjen besök av en grupp män.

”De sa att de representerade landägaren, som nyligen hade dött, och att marken hade sålts till BIDCO”, säger Chambass Kyambazi.

Hans mors och bröders mark beslagtogs utan att de fick någon ersättning. Chambass Kyambazi fick välja mellan att bli kompenserad och behålla en del av marken eller att mista allt utan ersättning. Familjen klagade hos myndigheterna i Kalangala.

”De sa att de inte kunde göra något och rådde mig att sälja marken. Jag var rädd att mista allt så jag hade inget annat val.”

BIDCO tog 3,2 hektar av hans sammanlagt 5,2 hektar. Han fick trettio euro i ersättning och fick behålla två hektar mark i utbyte mot att han odlade oljepalm på fyra femtedelar av den. Det har nu gått cirka ett år. Först om tre år kommer palmerna att bära frukt.

”Därför tjänar jag inga pengar. Jag blev lovad ett lån på 120 euro, men har bara fått 35 euro. Vi överlever på potatis som jag odlar på min ’fria’ jordplätt. Om jag hade haft pengar hade jag gått till domstol, men vi är chanslösa mot de som stal marken. De är rika och kan anlita bra advokater.”

Prostitutionen har ökats

Kalangala Human Right Defenders (KHRD) jobbar för att söka rättvisa för dem som har mist sin mark. KHRD:s ordförande Mpola Mpola Deo berättar dock att de jobbar i motvind.

”Regeringen har inga öron när man pratar om markrofferi.”

Enligt Deo har oljepalmsprojektet inneburit ökad fattigdom och hunger för majoriteten av öns invånare.

”BIDCO utlovade arbete och minskad fattigdom på ön, men det är framförallt män från fastlandet som har anställts i odlingarna och de tjänar mindre än en euro per dag. Det är omöjligt att leva på.”

Kombinationen av ökad fattigdom bland lokalbefolkningen och en stor grupp ensamma män som arbetar på ön har lett till ökad prostitution.

”Vi har gjort en studie bland sexarbetande kvinnor på ön och alla berättade att de säljer sina kroppar för att de har blivit fattigare. Det har även inneburit ökad spridning av hiv”, säger Deo.

Han berättar att folk känner sig förda bakom ljuset.

”Ingen sa något om bieffekterna eller hur mycket skog som skulle avverkas. Folk trodde att de kunde odla grönsaker och frukt bredvid oljepalmerna, men det är förbjudet. Nu har gödselmedlen i oljepalmodlingarna gjort att inget annat går att odla utan gödsel.”

Ugandisk lag säger att det måste finnas en buffertzon på 200 meter mellan odlingarna och sjöar eller större floder.

”Men på flera platser sträcker sig plantagen ända ned till Victoriasjöns vattenlinje. Gödsel och bekämpningsmedel förorenar vattnet och fisken försvinner”, säger Deo.

Även de som lever på turism fruktar att mista sin försörjning.

”Tidigare kom massor av besökare hit för öns klimat, för djuren, skogen och sjön. Vem vill komma hit och titta på oljepalmer?”

Sponsars av Världsbanken

Andra drivkrafter bakom markrofferiet är markbristen och ökad efterfrågan på kött och mejeriprodukter i länder som Kina och Indien som kräver enorma arealer för odling av spannmålsfoder. Även senare års prisboom på livsmedel har fått många att spekulera i jordbruk.

Utländskt bistånd och lån från Världsbanken syftar till att få igång den ekonomiska utvecklingen i fattiga områden, men inte så sällan medverkar det till landrofferi.

Ett par kilometer utanför Ugandas huvudstad Kampala huserar organisationen National Association of Professional Environmentalists där vi träffar Frank Muramuzi.

”Målet med Världsbankens lån är att bekämpa fattigdom, men i själva verket så möjliggörs landrofferi. Dessa lån måste ifrågasättas starkt”, säger Muramuzi.

Han berättar att de senaste tjugo åren har markrofferi blivit ett fenomen i Uganda. Företag får mark eller koncessioner av regeringen för bland annat gruvdrift, plantager, oljeborrning, fabriks-, hus- och dammbyggen eller utveckling av infrastruktur. Ofta sker landrofferiet i samarbete med lokala myndigheter.

”En viktig person får en större summa pengar. Han ser till så att det inte blir några problem med lokalbefolkningen.”

Muramuzi berättar att det är svårt för småbönder att vinna marktvister. Även om de gör det är det osäkert om domslutet verkställs. Regeringen ser inte med blida ögon på de som ifrågasätter markrofferiet.

Den brittiska organisationen Oxfam uppmärksammade till exempel att cirka 22 000 människor tvingats lämna sina hem i distrikten Kiboga och Mubende, mellan år 2006 och 2010, för att bereda plats för timmerplantage. Regeringen svarade med hot om att kasta ut Oxfam ur Uganda.

Muramuzi blev misshandlad då han deltog i protester mot ett sockerbolags landrofferi i distriktet Mabaria år 2007.

”Jag satt fängslad i två veckor eftersom jag ledde kampanjen, men blev släppt mot borgen. I fyra och ett halvt år fick jag regelbundet inställa mig i domstol innan fallet lades ned.”

Muramuzi betonar att alla konsekvenser av landrofferiet inte är direkt synbara.

”Till exempel vad som händer med folk som tvingas till skogens periferi eller till städernas slumområden. En del lever på gatorna, vissa tvingas bli kriminella eller sälja sina kroppar för att överleva. I det långa loppet är inte markrofferi till fördel för någon”, avslutar Muramuzi.

Bengt Sigvardsson

Skribenten är svensk frilansjournalist.

Tulosta Jaa kirjanmerkki

Päivitetty 18.6.2013


Tulosta Jaa kirjanmerkki
© Ulkoasiainministeriö 2006 | Tietoa palvelusta | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi on ulkoministeriön kehitysviestinnän verkkojulkaisu. Sen päivitys on päättynyt 30.6.2014.
Kirjoittajan nimellä varustetut artikkelit edustavat yksinomaan kirjoittajan kantaa.
© Ulkoasiainministeriö | Kehitysviestintä, Kanavakatu 3 C, 00160 Helsinki, sähköposti vie-30@formin.fi