Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Myanmar: Det fria ordet behöver utbildning - Utrikesministeriet: Global.finland: Länder: Nyheter A-Ö

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 27.3.2013

Myanmar: Det fria ordet behöver utbildning

Myanmars medier har befriats från förhandscensuren och journalisterna behöver nu utbildning för att återställa den yrkesidentitet som militärjuntan krossade.

Myanmar, lehdistönvapaus. Kuva: Juho Paavola.De talrika tidnings- och bokstånden i Myanmar vittnar om en stark lästradition. Under militärmaktens tid granskades varje nyhet innan den fick publiceras. Foto: Juho Paavola.

Ye Ni vet hur det känns när världen förändras. När det började koka i Myanmar år 1988 studerade han vid universitetet. Militärjuntans egenmäktighet fick honom att ansluta sig till studenternas beväpnade motståndrörelse ABSDF.

”År 1999 gick jag ut ur rörelsen och började sjunga, spela och skriva”, berättar Ye Ni.

Särskilt det sista var efterfrågat.

År 2003 började Ye Ni arbeta vid The Irrawaddys redaktion. Tidningen hade grundats av burmesiska flyktingar i Thailand år 1999.  Med Chiang Mai i Thailand som hemvist beskrev man militärjuntans isolerade Myanmar.

”Rädslorna är borta”

Myanmar, lehdistönvapaus, toimitus. Kuva: Juho Paavola.För Ye Ni som är chefredaktör för den burmesiska utgåvan av The Irrawaddy var det viktigt att återvända till Myanmar, också av personliga skäl. ”Mina föräldrar bodde här hela tiden och till all lycka är de ännu i livet. Många flyktingars föräldrar lever inte mera.” Foto: Juho Paavola.

År 2011 blev Thein Sein president i Myanmar. Landet började öppna sig, samhället blev liberalare och media friare. I oktober ifjol inrättade The Irrawaddy en filial i Myanmars  Rangoon. Ye Ni blev chefredaktör för den burmesiska utgåvan.

”Under de senaste två åren har de värsta rädslorna försvunnit. Medierna som varit i landsflykt återvänder hem och får verka fritt.”

Det känns overkligt att det första lagliga numret av tidningen fanns i burmesernas händer redan i december. Under den gamla regimens tid råkade tidiningen ut för arméns virtuella attacker.

”De satte ut två osanna historier på våra nätsidor. Den ena handlade om att en känd popsångare skulle ha dött, och den andra om att Aung San Suu Kyi var rasande på The Irrawaddy”, skrattar Ye Ni.

Den nya tiden kräver anpassning

Under militärjuntans regim fick privata tidningar utkomma högst en gång i veckan. De privata medierna var ju underkastade förhandscensur, och en samvetsgrann censor får inte förhasta sig.

Nu förekommer inte förhandscensur längre och veckobegränsningen är också borta. The Irrawaddy och några andra har ansökt om tillstånd för att ge ut tidningen varje dag. Besked får de antagligen i april.

Ye Ni vet att redaktionen har en hel del att göra innan de kan bli en riktig nyhetsservice. Steget från veckotidning till sjudagarstidning är stort.

”Våra redaktörer är inte alls vana vid daglig tidtabellsstress. Men förändringen är mycket spännande, vi måste ändra på hela vårt sätt att tänka när vi gör tidningen.”

Efterfrågan på utbildning

Vid The Irrawaddys redaktion jobbar femton redaktörer och en fotograf.

Myanmar, lehdistönvapaus, toimitus. Kuva: Juho Paavola.Redaktörerna Nu Nu Sein, Kyal Pyar och May Sitt Pang skriver artiklar i nyhetsrummet i Yangon. På våren får de bråda tider när The Irrawaddy börjar utkomma varje dag. Foto: Juho Paavola.

 

”En del har gymnasieutbildning men som skribenter är de helt och hållet självlärda.”

Fri informationsgång är en av grundpelarna i det civila samhället men ännu kan man inte studera journalistik i Myanmar. Det är bara amerikanska frivilligorganisationer som erbjuder snabbkurser. Också Ye Ni har fått sin utbildning i den formen.

Nu måste de burmesiska journalisterna vänja sig av med den självcensur som de vande sig vid under förtryckets tid.

”Vi behöver veta hur oberoende journalistik fungerar. Vilka är trenderna, hur citerar man, och framför allt; vilka är den fria journalistikens etiska koder och tillvägagångssätt?”

Bara en medielag fattas

Journalisterna önskar sig spelregler och mera frihet under ansvar.

Till exempel Democratic Voice of Burma säger att censurkommittén fortsättningsvis besöker redaktionerna med listor över vilka ämnen det inte passar sig att skriva om.

”Så länge vi inte har någon medielag i vårt land är vi hela tiden tvungna att balansera och bedöma hur långt vi vågar gå när vi skriver”, säger Ye Ni.

Så länge som det bara finns tolkningar och ingen lag kan vad som helst bli följden av att man överskrider gränser.

”Många påstår att vi ska få en medielag i år. Men det påstods så ifjol också.”

Juho Paavola

Skribenten är bildjournalist insatt i utvecklingssamarbete.

Skriv ut Dela

Detta dokument

Mer hos övriga utrikesförvaltningen

Uppdaterat 10.4.2013


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi