Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Syrien: På väg till fronten - Utrikesministeriet: Global.finland: Länder: Nyheter A-Ö

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 21.3.2013

Syrien: På väg till fronten

Invånarna i Bani-Zaidi har lärt sig att skilja åt ljuden från artilleri, granateld eller flygbombning. Kriget har inte tagit slut så snabbt som de hade önskat: konflikten har pågått redan i två år.

Syyria. Kuva: Lucas Pernin.Amina och hennes famils har haft samma kläder i flera månader nu. "Vi får vatten en gång per månad så vi måste se till att det varar. Men nu är det mer än en månad sedan sist", berättar hon. Foto: Lucas Pernin.

Sången om hur de fredliga demonstrationerna brutalt slogs ned av den syriska regimen hörs blandat med skottlossningen ett par kvarter bort.

”De unga hörde friheten kalla. Och de kallade efter den. De såg gevären och sa att de är våra bröder, de kommer inte att skjuta oss. Men de sköt oss och vi dog, i händerna på våra bröder, i statens säkerhets namn”, sjunger Shiaar.

Vid vägspärren står de, unga som gamla, som för två år sedan gav sig ut på gatorna. De är nu med i den Fria Syriska Armén (FSA) och slåss för ett fritt Syrien utan president Bashar al-Assad.

Bombnedslagen omkring oss avbryter inte sången, samtalen eller skämten. Tystnaden kommer som ett hot sekunden efter granatnedslaget när vi tittar på varandra och minns orden: om du hörde explosionen har du överlevt.

Upproret mot Assad och Baathpartiet har passerat sin andra vinter och ytterligare en vår är på kommande.

Tre jagade män

Det vinröda vraket av en bil kallas Serati och styrs vant förbi de vattenfyllda bombkratrarna. Abu Ibrahim lutar sig bakåt från framsätet och säger med ett leende ”inshallah, klarar vi det”.

Han är ledaren för Liwa Salahedine, en av de hundratals grupper som bildar FSA.

”Jag var den första kurdiska officeraren att hoppa av den syriska armén”, berättar han.

Han stred i Homs med de första FSA-grupperna och kom senare till Aleppo.

”Jag grundade Liwa Salahedine som främst består av kurder men också av araber och syriska turkar. Anledningen var att det behövdes en kurdisk grupp som stod emot det kurdiska arbetarpartiets (PKK) stöd för regimen. En kurdisk grupp som slåss för ett enat Syrien utan att begära en kurdisk stat”, berättar han.

För att ta oss till fronten i området Bani-Zaid som är en del av stadsdelen Ashrafieh, krävs det att man färdas genom områden som inte kontrolleras helt av FSA. En bilfärd från de nordöstra delarna av Aleppo till Bani-Zaid som ligger i den nordvästra delen av staden, tar i vanliga fall inte mer än en halvtimme. Nu krävs det mer än två timmar för navigera mellan byarna norr om staden.

Landskapet som passerar förbi är märkt av krig, byarna är numera fyllda med berättelser om strider och krigsbrott.

”Här är infanterihögskolan som nyligen erövrades och i den där fabriken fanns det en ökänd regimkrypskytt. Här ligger aderton av våra vänner begravda”, berättar Abu Ibrahim.

De begravda stred för FSA och dödades av pro-Assadmilisen Shabiha. Abu Khalil som kör Serati klarade sig genom att hålla sig gömd i nio timmar.

Ju närmre vi kommer Ashrafieh desto mer nervös blir stämningen i bilen. För att ta sig till Bani-Zaid måste man ta sig igenom PKK-kontrollerat område. Vapen osäkras och de maskerar sig. Abu Ibrahim berättar att FSA för tillfället har en bräcklig vapenvila med PKK men att de måste vara försiktiga.

I bilen Serati sitter topp tre på PKK’s dödslista, Abu Ibrahim har hittills överlevt tre mordförsök.

Hälsning från en vän

De vita höghusen i utkanten av Ashrafieh byts ut mot Bani-Zaids betonggrå tvåvåningshus. Väl framme vid en av de egna vägspärrarna blir de mottagna med leenden, en puss på var kind och en på axeln. Välönskningar och uppdateringar från frontlinjen utbyts.

Syyria. Kuva: Lucas Pernin.Abu Ibrahim ledare för Liwa Salahedine (LSA) reflekterar efter att ha sett den sista videon med sin vän Ayub som dog ett par dagar tidigare. "Jag saknar min fru otroligt mycket, men jag behövs här", säger han. Foto: Lucas Pernin.

Det finns ingen el i Bani-Zaid och vår väg in i ett hus lyses upp med tändare. Ett tiotal män sitter kring kaminen och försöker hålla borta den hårda vinterkylan. En av männen ger Abu Ibrahim sin mobiltelefon och frågar om han sett den sista videon av Ayub.

Abu Ibrahim och Abu Khalil tittar på videon i skenet av de två små stearinljusen i rummet. Deras skuggor syns mot spetsgardinerna och deras ansikten skiner upp när de ser sin vän som dött några dagar tidigare. Videon tar slut och deras ansikten slocknar.

Tystnaden bryts av Abu Ibrahim som ursäktar sig och förklarar att han måste till fronten.

”Det är bättre om jag är där med de andra.”

En gata som alla andra

Längs med gatan tittar folk upp mot himlen. De har stannat upp, ögonen letar efter stridsflygen. Riskanalysen är snabb, de har tvingats bli militärexperter och diskuterar bombernas nedslag. Var det artilleri, granateld eller flygbombning? I vilket vädersträck eller hur långt borta var explosionen?

Shiaar stoppas på gatan av en gammal kvinna som säger att hon inte ätit på två dagar och har försökt hitta medicin till sin man. Han tar upp lite pengar ur sin plånbok som hon först vägrar att ta emot. Det är inte förrän han insisterar som hon tar emot de skrynkliga sedlarna.

De som har kunnat fly har redan gjort det. I Syrien finns det mer än två miljoner internflyktingar.

”Vi behöver ingenting, bara säkerhet”, säger Abu Khaled.

Tillsammans med sina barn står han på gatan utanför sitt hus. Under deras fötter syns flisorna som en gång var deras möbler. Som så många andra familjer har de tvingats bränna sina möbler för att få värme. Priserna på fotogen och gas har ökat så att få har råd att köpa det.

Familjens övre våning är i spillror efter att ha träffats av en granat. Ett hål där solen skiner in vittnar om bombens intrång. Resterna av deras tillhörigheter ligger i högar tillsammans med bombsplitter och cementbitar.

”Som tur var sov vi på bottenvåningen den natten”, berättar Abu Khaled.

Familjen är bara en av många andra på samma gata som blivit bombade.

”Vi känner oss fångade”, berättar han och grannarna instämmer.

Amina som står bredvid berättar att hennes familj har haft samma kläder i flera månader nu.

”Vårt vatten är avskuret. Vi får vatten en gång per månad så vi måste se till att det varar. Men nu är det mer än en månad sedan sist.”

Det finns inget arbete att tala om och pengarna de har sparat räcker knappt till hyror och bröd.

”Vi är rädda hela tiden”, berättar Amina som håller sina barn i närheten.

Bageriet i Bani-Zaid är en av de få platser där man ser folksamlingar, från morgon till stängning står folk tålmodigt i kylan. Bageriet har träffats tre gånger och varje dag faller det granater kring kvarteret.

Den syriska regimens urskiljningslösa bombningar har träffat bagerier som skolor och sjukhus. Brödkön slingrar sig kring huset, en kö för kvinnor och en betydligt längre för män.

Ju närmre fronten desto högre pris på alla varor.

”För att ta oss till marknaden så måste vi ta oss förbi krypskyttarna”, berättar Amina.

En ny front

”Gå längst med väggen!” ropar killarna vid vägspärraren.

De civila som har valt att korsa gatan där krypskyttarnas kulor landar varma, tittar på oss med ett uttryck som säger, spelar det någon roll var vi står eller går?

Shiaar berättar att den ovanligt hårda beskjutningen beror på att en ny front precis öppnats söder om Bani-Zaid.

Abu Ibrahim och de andra i gruppen har gett sig av och nya förstärkningar rusar förbi vägspärren. De nya striderna började som en reaktion på Bashar al-Assads tal i Damaskus där han hävdade att det inte finns någon revolution utan att det bara handlar om terrorister.

Sedan mars 2011 har över 60 000 dödats och tiotusentals är antingen fängslade eller försvunna.

”Vi trodde inte att det skulle ta så här lång tid, men vi vet att det här är tillfälligt”, säger Shiaar som tar på sig sin stridsväst och börjar på en ny sång.

LUCAS PERNIN

Skribenten är svensk fotojournalist.

 

 

Skriv ut Dela

Uppdaterat 20.3.2013


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi