Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Större medelklass = mera demokrati i Afrika? - Utrikesministeriet: Global.finland: Publikationer: Kehitys-Utveckling / Artiklar

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 14.12.2012

Större medelklass = mera demokrati i Afrika?

Den växande medelklassen i Afrika är ett nytt fenomen. Men det är inte sagt att stigande inkomster alltid leder till demokrati och välfärd.

Medelklass i Afrika. Danielle Resnick. Foto: Liisa TakalaDet finss en risk för att medelklassen förlorar intresset för att utveckla samhällets tjänster när den har råd att betala för privata tjänster, påpekar Danielle Resnick. Foto: Liisa Takala

Det senaste året har diskussionen gått het om Afrikas snabbt växande medelklass. Företagen strömmar till för att kunna tjäna pengar på dem som tagit sig ur fattigdomen. Samtidigt är insikterna i denna ekonomiska, sociala och politiska process ytliga.

FN-universitetets forskningsinstitut UNU-WIDER i Helsingfors har nu startat ett internationellt forskningsprojekt.

 Avsikten är framför allt att jämföra vad den här trenden kan ha för effekter på demokratiutvecklingen i olika länder söder om Sahara.

”När vi tänker positivt på demokratiutveckling så är ju aktörerna i det civila samhället i huvudsak urbana och organiserade av medelklassen. De är också yrkesverksamma eftersom man inte kan starta den här typen av organisationer utan någon form av självständig finansiering. Det går inte att vara helt beroende av biståndsgivare”, säger den amerikanska politikforskaren DanielleResnick, som leder projektet.

”Dessa personer präglas också av att de är rätt välutbildade, läs- och skrivkunniga och väl inpluggade i det politiska fältet.”

Forskarna, som deltar i ett projekt om biståndets effekter, är också intresserade av hur medelklassen definieras, hur den växer och varför.

Lätt att falla bort

I fjol meddelade Afrikanska utvecklingsbanken att en av tre afrikaner kan räkna sig som en del av medelklassen. Det innebär att av kontinentens befolkning på nära en miljard har 313 miljoner människor redan tagit sig över tröskeln, en ökning med över 100 miljoner på bara drygt tio år.

Utvecklingsbankens definition på medelklass är den som tjänar mellan två och tjugo amerikanska dollar per dag. Den är inte särskilt användbar därför att flertalet av dessa personer tjänar mellan två och fyra dollar per dag. De faller lätt under två dollarsgränsen.

Många forskare ställer sig därför tvekande.

John Page från amerikanska Brookings Institute, extern projektdirektör vid UNU-WIDER, påpekar att fyra av fem arbetande afrikaner har jobb som är utsatta, enligt Internationella arbetsorganisationen ILO:s definition. Var fjärde kan inte förlita sig på att jobbet finns kvar nästa dag.

Page påpekar att begreppet tillväxt utan jobb redan blivit en central del av den dagliga diskussionen i större delen av Afrika.

Sammanfaller med urbanisering

Inom Danielle Resnicks projekt förlitar sig forskarna på hushållsenkäter gällande konsumtion. Enkäterna kommer från ett annat av UNU-WIDER:s forskningsprojekt som undersöker kopplingen mellan fattigdom och ekonomisk tillväxt i Afrika.

”Avsikten är inte att hitta indikatorer som alla kan använda utan att presentera en typologi för hur medelklassen i Afrika ser ut.”

Resnick understryker att intrycket av en växande medelklass förstärks av att den afrikanska befolkningen samtidigt urbaniseras i snabb takt. Eftersom civilsamhället är baserat på medelklassen är detta alltså en positiv trend som tar sig flera uttryck.

I Botswana, till exempel, kan kvinnorna nu räkna med att få ärva. I Senegal pågår sedan flera år en intensiv offentlig debatt om vart landet är på väg inom ramen för den nationella konferensen Assises nationales du Sénégal där frivilligorganisationer, universitetsprofessorer och oppositionspartier spelat en viktig roll.

”Detta kan föra den demokratiska utvecklingen framåt. Jag tror också att den privata sektorn, de som till exempel sysslar med finanstjänster eller mobiltelefoner, har ett intresse av mer genomskinlighet och reglering och mindre byråkrati. De kan till och med eftersträva en bättre affärskultur”, säger Resnick.

Återvändande diaspora viktig

Därtill tittar forskarna på en annan pådrivande kraft, utlandsafrikanerna.

”I somliga länder, i synnerhet i Västafrika, återvänder diasporan. Den är utbildad vid utländska universitet och därigenom kan man anta att folk blivit utsatta för internationella normer gällande demokrati i de länder där de studerat, främst Storbritannien, USA och Frankrike.”

Samtidigt är bilden av en enbart positiv process alltför svartvit. Det finns forskningsrön som visar att en växande medelklass kan leda till större ojämlikhet.

Ett exempel är elektricitet. Medelklassen föredrar att köpa egna generatorer vilket minskar trycket på staten att investera i offentlig elproduktion och distribution. De går oftast in för att köpa säkerhetstjänster av privata företag, vilket minskar trycket på regeringen att investera i offentlig säkerhet och polistjänster.

”De köper mera privata tjänster eftersom de har råd och kan importera varor.”

Medelklass i Afrika. Foto: Pasi NokelainenEftermiddagsrusning i ett köpcentrum i Lusaka en lördag i november. Enligt Afrikanska utvecklingsbankens uträkningar har världsdelens medelklass vuxit med 100 miljoner nya människor under de senaste tio åren. Foto: Pasi Nokelainen

Medelklassens inflytande över demokratisering och ökade politiska rättigheter är alltså inte helt klart. Erfarenheterna visar också att de stater som blivit ekonomiska framgångssagor, framför allt i Asien, har tagit förhandlingsvägen mot demokratisering. Gräsrötternas kraft har inte varit avgörande, i stället är det ofta näringslivets intressen som varit avgörande.

”Det var likadant i Latinamerika med övergången från militära regimer till civilstyre och i Sydafrika där det handlade om en framförhandlad övergång från apartheid till African National Congress ANC.”

Den växande medelklassen i Afrika är ett relativt nytt fenomen. Möjligen är det kopplat till strukturprogrammen som Världsbanken och Internationella valutafonden IMF introducerade i en rad överskuldsatta utvecklingsländer i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. De skapade utrymme för privata aktörer i takt med att staten drog sig tillbaka från den industriella verksamheten.

Segsliten status quo

En specifik fråga forskarna tittar på är medelklassens intresse för formella politiska processer, som att rösta i val, och dess stöd för mänskliga rättigheter och demokratiska värden.

”Jag har gjort fältundersökningar i Zambia och där säger folk gång på gång – folk som jobbar i kontor, på banker, lärare – att de inte har tid att stå i kö för att rösta.”

Det kan finnas många orsaker till att medelklassen, speciellt inom ett affärsliv som blomstrar, inte är intresserad av sociala och politiska förändringar.

”Om du klarar dig bra under den nuvarande regeringen har du kanske inget incentiv för någon förändring alls. Du eftersträvar status quo även om status quo inte är bra för de fattiga.”

Därför är det inte sagt att moderniseringsteorin – att stigande inkomster leder till demokrati och välfärd – alltid håller streck. Man tror gärna att industrialisering, läs- och skrivkunnighet och tillgång till massmedier ökar befolkningens kapacitet för kollektiv handling och att utöva förändringstryck på den politiska eliten.

”Motargumentet är ju: se på Latinamerika på 1970-talet. Där sammanföll stigande inkomster för medelklassen med militärdiktaturernas frammarsch i Argentina och Brasilien. Och många undrar när Kina, med denna väldiga tillväxt i inkomster, ska se någon form av demokratisering. Jag tror det är sant att det händer i något skede, men vi vet inget om när.”

Det finns också färskare teorier om att en ökande medelklass minskar ojämlikheten i ett land och därmed ökar potentialen för politiska reformer: gruppen i mitten av inkomstskalan växer vilket innebär att graden av inkomstöverföringar till de fattiga sjunker.

Det kan alltså bli billigare för eliten att gå in för politisk liberalisering än att använda dyrbara metoder för att förtrycka folk.

Näringslivet avgörande

Danielle Resnick antar att det i södra Afrika också finns en regional aspekt. Sydafrikanska företag skapar nya marknader. De flesta stormarknaderna i södra Afrika är sydafrikanska. Alla mobiltelefonbolag och tv-kabelbolag är från Sydafrika. Sydafrikanska stormarknader konkurrerar ut lokala mindre företag inom dagligvaruhandeln.

Resnick säger att utmaningen är att ta reda på ifall det är sant att ökande inkomster leder till att folk har råd med dessa varor. Vad är det då som driver utvecklingen?

”Tillväxten under det senaste decenniet har varit koncentrerad till naturresurser och inte nödvändigtvis tillverkningssektorn, där vi ju kunde förvänta oss att se massivt ökande inkomster. Så detta är fortfarande ett mysterium för oss: vad driver medelklassens tillväxt i Afrika?”

Svaren på frågan börjar dyka upp i vår då de första forskningsrapporterna börjar ta form och resultaten ska presenteras vid en stor konferens som ordnas av UNU-WIDER hösten 2013.

CARL-GUSTAV LINDÉN

Skribenten arbetar som kommunikationsspecialist vid UNU-WIDER.

Skriv ut Dela

Uppdaterat 14.12.2012


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi