Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Kontoret i Bangladesh, arbetsplatsen på nätet - Utrikesministeriet: Global.finland: Länder: Nyheter A-Ö

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 26.9.2012

Kontoret i Bangladesh, arbetsplatsen på nätet

Enayet Husain Rajib från Bangladesh hittar sina kunder på nätmarknaderna.

Enayet Husain Rajib öppnar dörren till sitt kontor och lägger handen på mottagningsbordet av trä.

”Det här står nu här, men egentligen behöver vi ju inte det.”

Det har han rätt i, eftersom företaget The Web Lab knyter alla sina kundkontakter på datorskärmar.

Enayet Husain Rajib började med att göra programmeringsarbete på nätet ensam. Idag sysselsätter hans företag fem personer. Kunderna finns fortfarande i olika delar av världen. Foto: Olli MoilanenEnayet Husain Rajib började med att göra programmeringsarbete på nätet ensam. Idag sysselsätter hans företag fem personer. Kunderna finns fortfarande i olika delar av världen. Foto: Olli Moilanen

Bangladeshiern Rajib, som har studerat informationsteknik, började med virtuellt arbete strax efter att han blivit utexaminerad år 2006. Han hittade marknadsplatser på internet och började erbjuda sitt kunnande där – främst programmering av webbsidor – åt kunder i olika delar av världen.

Efter ett par år började han få så många projekt att han beslöt sig för att anställa hjälpande händer. Idag sysselsätter hans företag fyra personer förutom honom själv.

”Jag förstod att om jag blev tvungen att säga nej till något projekt så skulle den kunden inte kontakta mig på nytt”, säger han.

Priset på tjänsterna har också kunnat höjas i och med att ryktet vuxit och kvaliteten stigit.

På nättorget

Kunderna finns på nätmarknader som oDesk.com och Freelancer.com. De här webbplatserna är som torg, där försäljare och köpare av tjänster möts.

Köparna är ofta företag från Europa, USA eller Australien. Typiska försäljare är enskilda frilansarbetare i Asien eller Afrika.

”Båda gagnas: köparna får arbete av samma kvalitet som i sitt eget land men billigare, och vi får bra projekt till priser som är bra för oss”, säger Rajib.

Somliga, som Rajib, arbetar via nätet för att man kan tjäna högre än den lokala lönenivån där. För många är nätarbete ett mellanskede innan de får fast arbete – utbildade människors sysselsättningssituation i Bangladesh är förhållandevis dålig.

Sylvester Chiran, som också jobbar via nätet, blev magister år 2006 men har inte hittat ett jobb som motsvarar hans utbildning.

”För mig är det här temporärt. Jag hoppas på att få jobba för staten. Men också efter att jag fått sådant arbete kan jag jobba deltid på nätet.”

Så länge han inte har fast arbete njuter Chiran av friheten.

”Jag kan arbeta fritt, och behöver inte lyssna på någon chef” skrattar Chiran. ”Och jag behöver inte åka till något kontor i Dhakas långsamma trafikstockningar.”

Chiran sysslar mest med rutinarbete, som till exempel att konvertera pdf-filer till Word-format. Han säger att han tjänar ungefär 250 euro i månaden. Det är en mycket bra lön i Bangladesh, men Chiran siktar ännu högre.

”Jag studerar programmeringsspråk för webbsidor, så som JavaScript och PHP, och publiceringsverktyg som Joomla, Wordpress och så vidare. För sådant nätarbete kan man fakturera minst tio dollar i timmen”, förklarar han.

Chiran har också utvecklat andra sätt att tjäna mera. Han tar emot stora projekt, spjälker dem i mindre delar, annonserar på nätmarknaderna - och plötsligt går ett 3000-dollarsprojekt att förverkliga för 2000 dollar. Skillnaden behåller han själv, och han leder arbetsteamet, som han anställt via nätet.

”Sådana projekt är de bästa, när man inte behöver göra jobbet själv.”

Egna produkter viktiga

Även om Enayet Husain Rajibs verksamhet har vuxit under årens lopp är principen den samma: kunderna hittas via nätet, och de finns i olika delar av världen.

På sista tiden har Rajib också börjat utveckla egna produkter för sitt företag: plattformer för webbsidor, och en nättjänst där man kan köpa och sälja saker, med Bangladesh som målgrupp.

”Företaget är ännu så beroende av mig att om jag inte kollar min mejl på ett par dagar så får vi inga projekt”, säger han.

Rajib har en bra orsak att göra företaget mindre beroende av honom:

”Jag har en sex månaders baby. Förr gjorde jag ofta arton timmar långa arbetsdagar, men i fortsättningen vill jag inte det. Jag vill ge mera av min tid åt mitt barn. Därför måste jag hitta på sätt att trygga inkomsterna i fortsättningen också.”

Och han har goda råd till den som ska börja med nätarbete.

”Bli företagare direkt, inte frilans. Planera hur din karriär ska gå framåt och företaget växa. När jag började var jag nog bra på det jag jobbade med, men jag visste ingenting om företagande. Om jag redan då hade förstått att börja utveckla egna produkter så kanske mitt företag skulle löpa ganska självständigt nu.”

Nätinkomsterna direkt i handen

Det är än så länge besvärligt att föra över pengar, som man har tjänat på att sälja arbetsinsatser via nätet, till Bangladesh. oDesk är den första arbetsförmedlingstjänsten som håller på att skapa en möjlighet att föra över pengarna till bangladeshiska bankkonton.

Men verkligt besvärligt är det för den som inte har något bankkonto.

”Jag försöker få min lön till tredje parters tjänster, så som Moneybookers eller Webmoney. Sedan säljer jag mina dollar till någon bangladeshier som vill föra pengarna ut från landet. Han betalar mig kontant, och jag för över pengarna till honom via nätet”, säger Sylvester Chiran, som kämpar på utan bankkonto.

På så sätt får han bangladeshiska taka, och handelspartnern får dollar att ta ut från landet.

Olli Moilanen

Skriv ut Dela

Detta dokument

Uppdaterat 26.9.2012


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi