Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Naturtillgångar i Mocambique: Hopp och oro - Utrikesministeriet: Global.finland: Publikationer: Kehitys-Utveckling / Artiklar

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 27.9.2012

Naturtillgångar i Moçambique:

Hopp och oro

Moçambikierna oroar sig för vad exploateringen av nyupptäckta naturtillgångar kommer att leda till. Naturrikedomarna har tidigare gett fina tillväxtsiffor men inte bidragit till utveckling.  

Den lilla sömniga staden Tete var för bara några år sedan främst känd för sitt extremt varma klimat. Men sedan ett av världens största oexploaterade kolfält upptäcktes här har allt förändrats. Inte bara för Tete utan kanske även för hela Moçambique.

Kol som anses vara en hopplöst förlegad energikälla i väst, representerar här det nya moderna och är landets nästa stora exportvara. Två till tre miljarder dollar förväntas kolbrytningen dra in under kommande år, vilket är en hel del i ett av världens fattigaste länder.

De senaste åren har dessutom stora tillgångar av naturgas upptäckts längs med landets norra kust. Energiforskare bedömer att Moçambique kommer att bli en av världens största producenter av naturgas i framtiden. Upptäckterna uppgår till runt 100 miljarder kubikmeter och bara i år har fem nya naturgasreserver upptäckts.

Naturgasen förväntas minska Moçambiques importberoende av fossila bränslen drastiskt. Naturgas utgör i dag 1,7 procent av BNP, men beräknas öka till 13 procent under de närmaste sju åren när utvinningen inleds längs med kusten.

Andra naturrikedomar som upptäckts de senaste åren är olika typer av mineraler, ädelstenar och guld. Samtidigt som listan över landets naturrikedomar blir längre och längre, förs en livlig debatt hur Moçambique ska undvika att upprepa tidigare misstag där stora projekt gett fina tillväxtsiffror utan att minska fattigdomen i landet.

Investerarna står på kö

Redan på 50–60-talet visste man att det fanns kol i Moçambique, men av någon anledning valde kolonialmakten att inte utvinna resurserna då. Sedan kom frigörelsekriget och på det inbördeskriget. Under många år var säkerhetsriskerna för stora för att naturtillgångarna skulle vara intressanta.

Ett annat problem för Moçambique har varit den dåliga infrastrukturen, något som även nu är en huvudvärk för investerarna.

Ny bosättning växer fram invid Indiska oceanens strand i Maputo. Bild: Liisa TakalaNy bosättning växer fram invid Indiska oceanens strand i Maputo. Bild: Liisa Takala

För bara ett decennium sedan var räkor och cashewnötter de stora exportvarorna. I slutet av 90-talet trodde man att det ultramoderna aluminiumsmältverket Mozal skulle ta landet ur fattigdomen. Men Mozal pumpade bara upp Moçambiques tillväxtsiffror utan att bidra med någon egentlig utveckling. Och just nu pratar ingen om Mozal längre. Nu är det Tete och kolen som gäller. Och gasen längs med kusten. Och mineralerna, guldet och ädelstenarna.

Investeringarna i gruvindustrin har ökat från hundra millioner USD i slutet av 90-talet till över en miljard USD år 2011. Regeringen målar upp lysande framtidsutsikter och den tidigare undergivenheten i relation till biståndsgivarna är som bortblåst. Varför buga och bocka för biståndsgivarna när landet snart kommer att svämma över av pengar från kol, metaller, gas och guld? Biståndets andel av statsbudgeten har redan minskat från 54 procent år 2008 till 34 procent år 2011.

Bilden av Moçambique som ett resursfattigt land har förändrats och investerarna står på kö.

Miljöorganisationer är oroade

Men alla ser inte lika ljust på framtiden. Det finns de som hävdar att naturrikedomar är Afrikas förbannelse. Där det finns olja, guld och diamanter finns det också krig och omfattande korruption.

Moçambique har haft sina krig, men de senaste tjugo åren har detta östafrikanska land levt i fred. Korruptionen har dock ökat de senaste åren och många organisationer tycker att regeringen ställer för låga krav på de stora företagen som just nu investerar i landet.

Justicia Ambiental, som är en av landets mer radikala miljöorganisationer, är kritiska till hur det brasilianska företaget Vale do Rio Doce har tvångsförflyttat människor för att kunna öppna sin kolgruva i Tete. Över tusen familjer har tvingats flytta till ett område långt från staden med dålig tillgång till vatten, mager jord och nästan ingen skog. Flyttar man människor så måste man erbjuda dem något bättre än det de hade, menar AnaBela Lemos, chef för Justicia Ambiental.

”Regeringen har gett bort hela Teteprovinsen till gruvdrift. När nästa gruva öppnas har de ingenstans att flytta befolkningen.”

Problemet är också, säger hon, att regeringen inte kontrollerar de företag som tillåts investera i landet.

”När människor från andra länder söker uppehållstillstånd i Moçambique ber man om ett utdrag ur kriminalregistret. Men företag som vill etablera sig här kollar man inte alls. Regeringen slätar över, säger att det är en läroprocess, men den enkla sanningen är vi aldrig lär oss.”

Oavsett om det handlar om mineraler, gas eller kol, så påverkas ett stort antal människor av utvinningen av råvarorna. Även om Moçambique är ett relativt glesbefolkat land så finns det i stort sett alltid människor där det finns bra mark och närhet till vägar. De områden där naturtillgångar upptäckts är också befolkade områden.

Det har redan börjat komma in klagomål från områden där olja och gas projekteras. Framförallt är det den kustnära befolkningen och fisket som drabbas av företagens projektering när förbud mot att fiska har införts på grund av provborrningar.

Enlig den moçambikiska lagen måste samråd med befolkningen på plats genomföras innan företag etablerar sig och börjar utvinna naturresurser. Men ofta gör företagen upp privat med de lokala ledarna eller så är informationen för knapphändig och för komplicerad.

”De lovar arbetstillfällen och ett bättre liv. Folk har inte kunskap nog att bedöma om det kommer att bli så eller inte. Löftena är ofta falska och människorna utsätts för stora orättvisor”, säger Lemos.

Medlemmarna i Justicia Ambiental är också bekymrade över kvalitén på de studier och miljökonsekvensbedömningar som görs innan projekt påbörjas. I princip borde det vara regeringens roll, men de skyller på brist på resurser och kapacitet. Ska djupgående studier göras, så får Justicia Ambiental bekosta det själva. De upplever också att det har blivit svårare att få svar på de frågor de ställer i samband med att miljökonsekvensbedömningarna görs.

”Förut lyssnade de på oss, nu är de bara intresserade av att uppfylla en miniminivå, att inte bryta mot lagen, inget mer. De problem vi påpekar tas sällan upp.”

Alla ska gynnas

Vy över huvudstaden Maputos gamla centrum i Moçambique. Bild: Liisa TakalaVy över huvudstaden Maputos gamla centrum i Moçambique. Bild: Liisa Takala

AnaBela Lemos berättar att Justicia Ambiental anklagas för att vara emot utveckling när de kritiserar vad som händer med landets resurser. Hon säger att Justicia Ambiental inte är emot gruvdriften och andra stora investeringar som sådana, de ska bara göras på ett mer socialt och miljömässigt hållbart sätt.

Organisationen vill att regeringen ser till att de investeringar som görs i landet gynnar befolkningen. En utbyggnad av järnvägen hade till exempel kunnat innebära stora möjligheter för Moçambique. Längs med en järnvägslinje blomstrar utvecklingen på varje ställe där tågen stannar.

Ett av Moçambiques största problem är att mycket av det som produceras ruttnar bort på grund av brist på transporter och bra infrastruktur. För utvecklingen av jordbruket är detta en stor flaskhals. Men i Tete har det vuxit fram fler inhemska småföretag sedan gruvorna öppnades, så visst finns det positiva sidor också, säger AnaBela Lemos.

”Vi är inte emot megaprojekten generellt. Megaprojekten kommer alltid att finnas, men de måste ta socialt ansvar på riktigt.”

Många organisationer har de senaste åren valt att engagera sig i att övervaka gruvindustrin och hur regeringen hanterar de nyupptäckta naturtillgångarna. Andra organisationer arbetar ute i landet med att öka människors kunskaper om sina rättigheter och med att stärka deras kapacitet att förhandla med företag.

Ett gruvindustrinätverk har bildats där 22 organisationer ingår. Stiven Ferrão arbetar för en av organisationerna inom nätverket. Organisationens utgångspunkt är att landets resurser tillhör alla medborgare och att alla ska gynnas när naturtillgångar utvinns. Justicia Ambiental studerar just nu hur vinsterna från gruvindustrin hanteras av regeringen och vill försöka påverka hur de används i framtiden.

Ferrão anser att resurserna bör användas till investeringar som minskar fattigdomen i landet, såsom förbättrad infrastruktur, utbildning, hälsa och mikrokrediter. Organisationen är också intresserade av att de oförmånliga kontrakten med gruvbolagen omförhandlas.

”Samtidigt vill vi inte bara kritisera och lägga skulden på regeringen. Vi vill blicka framåt och se vad vi kan göra bättre i framtiden.”

En psykologisk effekt

Stiven Ferrão menar att utvinningen av naturtillgångarna har lett till vissa förbättringar. I Tete blomstrar hotell- och restaurangnäringen. Transportsektorn har också sett en boom. Flera stora infrastrukturprojekt, som nya vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar, är på gång även om de har försenats. En direkt effekt är att människor har fått jobb i gruvorna, för dem har livet blivit lättare.

De nyupptäckta naturtillgångarna har också redan nu en psykologisk effekt, menar han.

”Människor känner att landet går framåt, det kommer in utländskt kapital som skapar en annan dynamik.”

Samtidigt klagar många på att moçambikierna får de lägst betalda jobben, medan de högre positionerna går till utlänningar. Regeringen borde satsa på utbildning med fokus på branscher som utvinner kol, gas och mineraler, tycker Ferrão. Själv jobbade han ett tag inom statsapparaten, men han har insett att han hellre vill påverka utifrån, genom det civila samhället.

”Vi själva måste kämpa för att skapa ett bättre samhälle.”

AnaBela Lemos är äldre än Stiven Ferrão. Hon ser tillbaka på hur naturresurserna hanterades av tidigare ledare. Moçambiques förste president Samora Machel hade till exempel en helt annan inställning till de multinationella företagen än den nuvarande presidenten Armando Guebuza, menar hon.

”Det var inte det här Samora ville efter frigörelsen. Han kallade dem krokodiler och körde i väg dem. Nu vill regeringen ha tillväxt till vilket pris som helst. Vi sitter på en gryta som håller på att koka upp.”

Skribenten är svensk frilansjournalist.

Nästan tusen avtal

Expansionen inom gruvsektorn har under de senaste tio åren främst skett inom mineraler, kol, bas- och ädelmetaller.

Över 900 företag har olika typer av avtal med den moçambikiska staten för att prospektera eller utvinna metaller och mineraler. Den största avtalet är för prospektering och utvinning av kol, följt av basmetaller och mineraler.

Kol. År 2007 skrev det brasilianska gruvbolaget Vale do Rio Doce (Vale) kontrakt med den moçambikiska regeringen för utvinning av kol i Moatize i Teteprovinsen. Vale är landets största gruvföretag. Det andra största gruvföretaget i landet är australiska Rio Tinto/Riversdale som även det utvinner kol i Tete.

Naturgas. Flera stora naturgasfyndigheter har upptäckts längs med landets norra kust där bland annat norska Statoil, italienska ENI och amerikanska Anadarko har prospekteringsavtal. Den senaste upptäckten av naturgas på mellan sju och tio miljarder kubikmeter gjordes av italienska ENI i Rovuma bukten. Det är den femte upptäckten av naturgas bara i år. Totalt har ENI upptäckt naturgasreserver på mellan 47 och 52 miljarder kubikmeter. Anadarko har rapporterat upptäckter på runt 50 miljarder kubikmeter.

Olja. Det har funnits stora förhoppningar om att finna olja längs med den moçambikiska kusten. De företag som har prospekteringsavtal, bland annat ENI och Anadarko har borrat efter både olja och gas. Förhoppningarna har dock kommit på skam.

Mineraler. År 2007 påbörjades utvinningen av mineraler i Moma i Nampulaprovinsen. Mineralerna utvinns av den australiska företaget Kenmare. Världsmarknadspriset på titan som utvinns i Moma är just nu mycket högt. Inom kort kommer Vale do Rio Doce att öppna ännu en gruva i Moçambique, nu för att utvinna fosfat i Nampula. Det är en investering som beräknas till mellan 1,5 och två miljarder dollar.

Ädelsten och guld. I Nampulaprovinsen utvinns även olika typer av ädelsten och guld. Ädelsten har dock blivit föremål för en omfattande smuggelverksamhet. Guld har upptäckts också i Manica, Tete, Niassa och Sofala. Bara i Manica har 130 olika företag fått licenser för guldutvinning.

ANNA WALLENLIND

Skriv ut Dela

Uppdaterat 26.9.2012


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi