Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Basket är väg till bättre liv i Sydsudan - Utrikesministeriet: Global.finland: Publikationer: Kehitys-Utveckling / Artiklar

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 14.6.2012

Basket är väg till bättre liv i Sydsudan

I Sydsudan är basket mer än en sport. Det är även en möjlighet till ett bättre liv samt ett steg mot fred, försoning och könsjämnställdhet.

Varje eftermiddag vid halvfyratiden joggar Malith Madol Juragok in på en ödslig basketplan bakom en skola i Sydsudans huvudstad Juba. Han är över 220 centimeter lång, har en basketboll i händerna och är klädd i röda basketbrallor och blått linne.

Malith Madol joggar runt på planen. Studsar med bollen. Tränar långskott mot de trasiga basketkorgarna. Solens strålar steker obarmhärtigt. Det är över 40 grader varmt.

”Visst skulle det vara behagligare att spela på kvällarna. Problemet är att det inte finns någon belysning”, säger han.

I Sydsudan, som är världens yngsta nation, är inte bara el en bristvara. Det är ett av världens fattigaste länder. För Malith Madol, och många andra ungdomar, är basket en potentiell biljett till en bättre framtid. Han är först på plan, en timme innan hans lag Capitol börjar träna.

”Jag tränar så ofta jag kan. Mina sydsudanesiska bröder, som har blivit basketstjärnor utomlands, har visat vägen till pengar och berömmelse”, säger han.

Värdens längsta människor

Tidigare var Sydsudan en del av Sudan. Från år 1955 till år 1972 rasade inbördeskrig mellan befrielserörelser i södra Sudan, där majoriteten av invånarna är kristna, och regeringen i det övervägande muslimska norra Sudan.

Ytterligare ett inbördeskrig bröt ut år 1983 och varade till år 2005. Den 9 juli 2011 fick Sydsudan sin självständighet. Krigen har inneburit att utvecklingen stått still i 56 år.

Malith Madol ser basket som en viktig hörnsten i nationsbyggandet. Det är han inte ensam om. Inför självständigheten bildades ett basketlandslag.

”Som självständig nation måste vi ha landslag. Inte bara i basket, utan i alla lagsporter som kan representera oss i världen. Det kommer att sätta oss på världskartan. Jag tror inte att det kommer att dröja länge förrän det sydsudanesiska basketlandslaget blir världsmästare”, säger han.

Alltfler killar dyker upp. Vissa börjar värma upp på planen, medan småpojkar slår sig ned på marken eller på två läktare utan sitsar. Vi sätter oss med Madol i skuggan av en vägg. Han berättar att efter självständigheten har basket blivit enormt populärt.

”Med freden och självständigheten återvände sydsudaneser från utlandet för att hjälpa till i nationsbygget. De tog med sig basketen hit. Det var mina polare som rådde mig att börja lira. De var övertygade om att jag skulle bli en framgångsrik basketspelare, framförallt för att jag är så lång. Jag behöver knappt sträcka på mig för att lägga bollen i korgen”, garvar han.

Männen i de sydsudanesiska dinka- och nuer-stammarna är bland världens längsta människor. Madol, som tillhör dinka-stammen, säger att längden är en fördel.

”Men man måste vara teknisk också. Det är det jag tränar på, men är säker på att snart kommer både inhemska och utländska basketlag att slåss om mig”, säger han.

Flera sydsudaneser har gjort internationella basketkarriärer. Den största hjälten är Luol Deng, som är född i den sydsudanesiska staden Wau, och toppstjärna i amerikanska basketlaget Chicago Bulls. På självständighetsdagen kom han till Sydsudan.

”Han och andra sydsudanesiska basketstjärnor har uppmuntrat oss att börja lira. Det är främsta anledningen till att basket har blivit så stort här”, säger Madol.

Bidrag till nationen

Trots att Malith Madol är 21 år har han nyss gått ut gymnasiet. Han är född i en by i delstaten Lake State där det inte fanns möjlighet att plugga vidare efter grundskolan.

”År 2008 flyttade jag till min farbrors familj i Juba för att gå på gymnasiet. Alla sydsudaneser som vill bli något flyttar till Juba”, berättar han.

Endast 20 procent av barnen i Sydsudan börjar i grundskolan. Mindre än två procent avslutar utbildningen. Det finns ingen statistik över hur hög arbetslösheten är annat än ”skyhög”.

Madol har inget jobb.

”Om basket blir lika stort här som fotboll är i England kommer lagen att sluka massor av arbetslösa och fattiga ungdomar. Kolla bara på Brasilien − där har fotboll blivit en andra statsmakt som räddat många kids från ett liv i misär. Samma sak kan hända här”, säger han.

I Juba, som har cirka 300 000 invånare, finns endast fyra basketplaner. Det finns ingen statistik om hur det ser ut i resten av landet. Juba, som är den mest utvecklade staden, är ett virrvarr av jordvägar kantade av färdigmonterade containerbyggnader, blockliknande ministerier, skjul, lerhyddor och ett några villor.

Någon kilometer från regeringsområdet övergår bebyggelsen helt i hyddor. Hela 82 procent av landets 9 miljoner invånare bor i enkla lerhyddor med halmtak.

Sydsudan är nästan dubbelt så stort som Finland, men har bara några mils asfalterade vägar. Landet har bland världens högsta mödra- och spädbarnsdödlighet, bland annat för att det råder enorm brist på sjukhus och kliniker. Även skolorna är lätträknade. Malith Madol är medveten om utmaningarna som landet står inför.

”Men att satsa på sportinfrastruktur är en viktig investering som kan bidra till att lösa många andra problem”, säger han.

Madols dröm är att spela i landslaget eller i den nordamerikanska toppligan NBA (National Basketball Association). Inte bara för egen vinnings skull.

”Sydsudan håller på att resa sig efter årtal av krig. De som har speciella talanger måste utnyttja dem till att hjälpa landet på fötter. Välbetalda basketspelare kan bidra med att skänka pengar till fattiga eller bygga skolor och sjukhus.”

Han exemplifierar med att Luol Deng stödjer flera välgörenhetsprojekt i Sydsudan.

”Om jag blir rik ska jag bygga en skola för gatubarn i Juba. Det blir ett av mina bidrag till nationen. Dessutom, som välbetald basketspelare gynnas även mina släktingar och framtida barn. Sportstjärnor, som David Beckham, behöver knappast bekymra sig över om de har råd att skicka sina barn till skolan eller inte.”

Det rasar flera väpnade konflikter som bromsar samhällsutvecklingen. Både vid gränserna till Sudan och mellan inhemska stammar. Motsättningarna märks inte i Capitol även om laget består av killar från olika stammar.

”Vi stöttar varandra i vått och torrt. Vår gemenskap kan sprida sig till övriga samhället. Jag är säker på att om man anlägger basketplaner i hela Sydsudan kommer de att locka till sig killar från olika stammar. I slutändan kommer de att tänka mer på att få ihop bra lag än vilka stammar de tillhör”, säger Madol.

Massor av tjejlag

Capitols tjejlag tränar basket bakom en stor kyrka. Vi slår oss ned under ett träd med studenterna Julia Kue, 19, och Emmanuela James, 18. Under inbördeskriget bodde Julia Kue med sin familj i Uganda där hon började spela basket när hon var 14 år. År 2009 besökte hon Juba. Då fanns det inga tjejer som lirade basket.

”Vi flyttade tillbaka hit efter självständigheten. Jag blev förvånad över hur många tjejer som hade börjat spela basket. Nu finns det massor av tjejlag och vi har en egen liga. Vi har fått gå ned från tre till två träningspass i veckan eftersom vi är så många som måste samsas om planen”, säger hon.

Även tjejerna ser basket som en möjlig väg till pengar och berömmelse. 

”Jag älskar basket och vill syssla med det på heltid. Det spelar ingen roll om jag måste lämna Sydsudan för att kunna leva på det. Den ultimata drömmen är att spela i en utländsk liga och samtidigt spela i det sydsudanesiska damlandslaget vid världsmästerskap”, säger Emmanuela James.

Det är dock inte bara sporten i sig som lockar tjejer till baksetplanen.

”För många tjejer är det enda tillfället att komma iväg från sina hem och alla problem de lever med. De flesta är mycket fattiga, men vi pratar aldrig om klass. Basket, liksom alla lagsporter, är klassöverskridande. Vi bryr oss inte om åldern på spelarna heller. Huvudsaken är att du är bra basketspelare”, säger Kue.

Och stamöverskridande?

”Självklart. I vårt lag finns det spelare från alla möjlig stammar. Jag är till exempel dinka och Emmanuela är från mundare-stammen. Sport är en enande faktor”, säger hon.

Sydsudanesiska kvinnor gifter sig i allmänhet väldigt tidigt. På landsbygden är det inte ovanligt att en tjej är tvåbarnsmamma vid femtonårsålder. Bara kring en fjärdedel av flickorna går i skolan. Nio av tio vuxna kvinnor kan inte läsa och skriva.

”Killar får i allmänheten mycket mer uppmuntran av sina föräldrar, även när det gäller att spela lagsporter. Tjejer förväntas vara hemma och ta ansvar för sina syskon tills de gifter sig”, säger Julia Kue.

Än så länge finns inget dambasketlandslag. Tjejerna tror dock att det bara är en tidsfråga innan det bildas.

”Om vi får ett framgångsrikt kvinnobasketlandslaglag kommer fler tjejer att bli uppmuntrade att göra sina grejer”, säger Kue.

Mycket pengar i sport

På det sydsudanesiska ministeriet för kultur, ungdomar och sport träffar vi Edward Settimo Yugu Langa som är Sydsudans generaldirektör för sport. Han är även en av grundarna till Sydsudans basketsbollsförbund.

”Basketlandslaget, som bildades inför självständigheten, var framförallt symboliskt. I juli ska de olika lagen runtom i landet möta varandra. Då ska vi plocka ut de bästa spelarna till ett riktigt landslag”, säger han.

När landslaget är uttaget ska Sydsudan söka medlemskap i den internationella basketfederationen. Man håller även på att undersöka om sydsudaneser som spelar basket utomlands kan komma att platsa i landslaget. Det finns dock en risk att utländska lag snor de talangfulla spelarna.

”Det bästa skulle vara om utländska lag upptäckte dem när de spelar i ett sydsudanesiskt lag. Då hade de fått köpa ut dem. Det finns mycket pengar i sport som kan komma landet till nytta. Bra sportsmän är en viktig mänsklig resurs”, avslutar han.

Bengt Sigvardsson (text)

Jesper Klemedsson (bild)

Sigvardsson och Klemedsson är svenska frilansjournalister.

Skriv ut Dela

Uppdaterat 6.6.2012


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi