Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Malawis sexuella minoriteter rädda och dolda - Utrikesministeriet: Global.finland: Länder: Nyheter A-Ö

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 18.4.2012

Malawis sexuella minoriteter rädda och dolda

Liksom i många andra afrikanska länder anses homosexualitet vara en sjukdom i Malawi, och ett brott som leder till stränga straff. I boken Queer Malawi berättar malawiska personer som hör till sexuella minoriteter om liv i lögner och rädsla.

I flera länder i Afrika förnekas homosexuellas, lesbiskas och andra sexuella minoriteters existens. Sexuella avvikelser betraktas som sjukdomar från väst och bestraffas hårt.

”Vi är inte fria. Jag och min pojkvän vågar inte vara tillsammans, vi träffas hemma hos varandra bara på veckosluten” säger en malawisk man som kallar sig för ”Amanda”.

Han och elva andra representanter för sexuella minoriteter i Malawi berättar under pseudonym om sitt liv och sina erfarenheter i den unika broschyren Queer Malawi som producerats av de två människorättsorganisationerna Center for the Development of People (CEDEP) från Malawi och Gay and Lesbian Memory in Action (GALA) från Sydafrika.

De flesta berättar inte ens för sina närmaste

I Malawi är sex mellan två män ett brott som man kan dömas till 14 års fängelse för. Sex mellan två kvinnor skulle sannolikt behandlas på samma sätt, men något sådant fall har rätten ännu inte haft att ta ställning till.

Queer Malawi -kirjan kansi. Julkaisijat: Center for the Development of People (CEDEP) ja Gay and Lesbian Memory in Action (GALA)Queer Malawi. Utgivare Center for the Development of People (CEDEP) och Gay and Lesbian Memory in Action (GALA).

Det enda homosexfall som har tagits upp i rätten gällde ett malawiskt gaypar som anhölls och dömdes till 14 års fängelsestraff. Ärendet fick internationell uppmärksamhet och tack vare det benådades männen senare. Den ena av dem flyttade till Sydafrika där samkönade förhållanden inte är förbjudna i lag. Den andra stannade i Malawi men förnekade bestämt sin homosexualitet.

Fallet har också utnyttjats av dem som vill diskriminera sexuella minoriteter. En man från Malawi som kallar sig ”Diana” berättar att en polis tog till utpressning eftersom han kände till att ”Diana” brukade umgås med män.

”Han krävde 15 000 kwacha, och fick han inte det hotade han med att säga åt folk att jag ville ha sex med honom. Han till och med satte på mig handfängslen och hotade ta mig till fängelset. Då insåg jag att poliserna utnyttjade rättsfallet, och jag beslöt mig för att ge honom pengarna. Jag ville inte hamna på tidningarnas första sidor för det skulle vara förfärligt för min familj”.

Största delen av de sexuella minoriteterna har valt att hålla tyst och berättar inte ens för sina närmaste.

”Häng dem”

”Zakawi” är en trettio år gammal homosexuell man som berättar att han har blivit förföljd, man har ropat glåpord efter honom och kastat stenar på honom. Från många afrikanska länder rapporteras det om ännu allvarligare attacker.

I Uganda till exempel, där mördades aktivisten David Kato som drev homosexuellas rättigheter för ungefär ett år sedan. Det skedde kort efter att en lokal dagstidning hade publicerat en lista över personer som man ansåg vara homosexuella eller lesbiska, komplett med namn och adresser. Rubriken löd: ”Häng dem”.

I Sydafrika som anses vara liberalare än det övriga Afrika, har det förekommit så kallade ”korrigerande våldtäkter” – det handlar om gruppvåldtäkter med vilkas hjälp män tror att de ”rättar till” homosexuella kvinnors läggning.

I Nigeria har det hänt att familjer har arrangerat våldtäkter så att man ska kunna tvinga homosexuella kvinnor att gifta sig.

Kunskapsbrist leder till rädsla

CEDEP:s programdirektör Rodney Chalera tror att homofobi delvis beror på kunskapsbrist. ”Charisma Maseko” irriteras över att det finns folk som tror att man själv kan välja sin sexualitet.

”De tror att vi själva väljer att vilja ha sex mad andra män. Hur skulle en människa välja sådant som så många inte godkänner? Det handlar inte om något val. Människan föds med sin sexualitet.”

Religionen bidrar också till det sociala trycket. Malawi är mycket religiöst men det är få kyrkor som godtar sexuella minoriteter.

”Om kyrkans äldsta kände till min sexuella läggning skulle de helt säkert utesluta mig ur kyrkan. Men om de tar reda på det själva kommer jag inte att förneka det. Jag tänker inte heller sluta vara kristen för att jag är bi- och homosexuell” säger ”Yewo” som leder sin kyrkas ungdomsgrupp.

En man som kallar sig ”Struggle” råkade in i en motsägelsefull situation: ”Männen hade en speciell bönevecka då vi bad för olika saker varje dag. En dag skulle vi be emot homosexuella. Jag bad Gud att han skulle ingripa i vår okunskap.”

Heterosexualitet genom bön

I Afrika betraktas homosexuella ofta som satanister eller förhäxade, och många av dem har råkat ut för alla möjliga sorters ”botemedel”.

”Mina morföräldrar har gjort allt de kunnat och bett för mig hela tiden. Min mormor tog mig till en präst, vi bad och talade om äktenskap. De sa till mig att jag måste gifta mig med en man, men jag vill inte” säger nittonåriga ”Monnahrisa”. Hon blev tvungen att flytta hemifrån när hennes mamma fick reda på att hon var homosexuell.

”Hon fick höra att jag är lesbisk och frågade ut mig. Jag berättade som det var. Hon svarade ”Om du är sådan vill jag inte ha dig i mitt hus. Packa dina saker och flytta till dina morföräldrar.”

Religiositet och traditionsbundna omgivningar får många homosexuella att gifta sig och skaffa barn. Så gick det exempelvis för ”Takia” som inledde ett förhållande med en man för att omgivningens tryck blev för tungt för henne. ”Vi är inte längre tillsammans och jag försörjer ensam vårt barn. Ändå fortsätter min familj att säga: ”Du blir gammal, du behöver en man”.

Liknande historier berättar många av de intervjuade i Queer Malawi. De upplever det ständiga trycket från omgivningen som tungt, och för många av dem har det lett till olyckliga äktenskap, förhållanden utanför äktenskapet och skilsmässor.

Hiv-kampanjerna nonchalerar homosexuella

CEDEP:s programdirektör Chalera anser att tigandet om sexualitet medför problem för folkhälsan. Sexuella minoriteter har till exempel helt och hållet utelämnats ur hiv-kampanjerna.

”Om man inte uppmärksammar alla grupper när man bekämpar hiv, leder arbetet inte någonvart” understryker Chalera. Enligt honom vågar homosexuella inte gå till hälsostationer för de är rädda att personalen där ska rapportera till polisen. Dessutom får de ofta höra negativa kommentarer.

”När man en gång utsatts för det går man inte så gärna dit igen.”

Organisationen CEDEP försöker påverka hälsoministeriet. Problemet är att ingen reagerar eftersom homosexualitet inte existerar officiellt, och dessutom är kriminaliserat.

Förändring i luften

Men något slag av förändring är på gång. Allt fler av dem som hör till sexuella minoriteter trivs med sig själva, trots socialt tryck och diskriminering.

”När jag förstod att det inte är en synd att vara född homosexuell kände jag inte mig mera som en konstig och dålig människa. Det var Gud som ville att jag skulle bli sådan som jag är. Efter att jag insett det kände jag mig befriad och började betrakta mig som en viktig person i mitt samhälle” förklarar ”Charisma Maseko”.

Enligt Chalera har det också blivit vanligare att man vågar tala om saken med sina närmaste vänner eller med sin familj.

”Takia” tycker att den yngre generationen är mera tolerant än den äldre. ”Jag har redan lyckats berätta att jag är lesbisk för mina fyra yngre systrar.”

Hanna Koivisto

Skribenten är frilansjournalist. Artiklar försedda med författarens namn publicerade på global.finlands sidor representerar enbart skribentens åsikter.

Skriv ut Dela

Detta dokument

Uppdaterat 18.4.2012


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi