Suoraan sisältöön
Suomen ulkoasiainministeriö

Kongo: Ett berövat land - Ulkoasiainministeriö: Global.finland: Maat: Uutiset maittain A-Z

Ulkoministeriön kehitysviestintä, sp. VIE-30@formin.fi. Verkkojulkaisun päivitys on päättynyt 30.6.2014.
reuna
Uutiset, 16.3.2012

Kongo:Ett berövat land

Ur slagghögarna från en gammal belgisk gruva vaskar Amboko Angumu Msomo fram det sista guldet. Han kunde ha försörjt sin familj på guldet om inte myndigheter, klanledare och poliser hade krävt avgifter, skatter och mutor.

I juni månad hittade vi arton gram guld. Av det fick vi inte behålla något.”

Amboko Angumu Msomo bläddrar i sin bokföringspärm. Dag för dag har han fört noteringar över hur mycket guld han och hans medarbetare har hittat i dagbrottet utanför byn Wanga i nordöstra Kongo.

I en särskild kolumn för han noteringar över hur mycket pengar han varje månad har behövt lämna ifrån sig i form av olika oförutsedda avgifter, mutor och diverse skatter. Ibland blir han av med hälften, ibland med allt. De som vill ha pengar brukar dyka upp ett par gånger varje vecka. Ofta är det poliser, militärer, klanledare eller personer som säger sig representera någon myndighet.

”De frågar efter pengar till öl, bensin eller något annat. Ibland vill de ha rent guld. För oss är det då bara att betala. Om vi inte har några pengar måste vi direkt gå och låna av någon mot hög ränta. Det vore livsfarligt att låta bli att betala”, säger han.

Amboko är en av de tiotusentals guldgrävare som arbetar KiloMoto -området i nordöstra Kongo. Sedan några år har han myndigheternas tillåtelse att driva ett eget dagbrott nära byn Wanga i provinsen Oriental. Med en mycket primitiv utrustning gräver och vaskar han och ett femtiotal medarbetare fram guldkornen ur den slaggsand som är kvar efter de belgiska guldgruvor som fanns i området fram till början av 1960-talet.

För att få driva dagbrottet tvingas Amboko också betala 30 procent av allt guld de hittar till det statliga gruvbolaget Sokimo.

Indrivningen sköts av en statstjänsteman som regelbundet dyker upp i dagbrotten och kollar hur mycket guldgrävarna hittar. Ingen av dem vet vart pengar tar vägen eller om de verkligen ska behöva ge så mycket till det statliga bolaget.

Amboko visar runt på dagbrottet. Ett tiotal bensindrivna pumpar drar fram vatten från en närbelägen sjö för att guldgrävarna ska kunna separera sanden från guldkornen. Slangarna är gamla och läcker på flera ställen. Amboko berättar hur mycket olja och bensin pumparna drar och hur mycket detta kostar per dag.

På sikt är det ekonomiskt ohållbart att driva dagbrottet om han inte får behålla mer av det guld de hittar, konstaterar han.

Inget fås tillbaka

Högt upp på en avsats i dagbrottet står elvabarnspappan Yusuf och skottar sand. Han arbetar sex dagar i veckan men tjänar inte tillräckligt för att barnen ska kunna gå i skolan.

”Arbetet i dagbrottet är farligt”, berättar Yusuf.

När det regnar uppstår det lätt jordskred. Han kan inte minnas att någon har dött i någon olycka i detta dagbrott men det har hänt på andra platser där han har jobbat.

Yusuf saknar helt tilltro till de kongolesiska myndigheterna och de skatter och avgifter som han och de andra guldgrävarna ständigt tvingas betala.

”I normala samhällen betalar du skatt till myndigheterna och får sedan något tillbaka. Här gör inte staten någonting för oss och våra familjer”, säger han.

Situationen med oklar beskattning och mängder av tveksamma avgifter tycks gälla för majoriteten av befolkningen i Kongo.

Flera nya forskningsrapporter beskriver det som en systematisk plundring av civilbefolkningen i landet. Ofta är det olika krigsherrar, den statliga armén eller myndigheterna som ligger bakom indrivningen av olika illegitima avgifter från civilbefolkningen.

Systemet har sina rötter i Mobutu Sese Sekos tid vid makten i Kongo. Den förre diktatorn uppmanade öppet landets alla statsanställda att själva kräva in pengar från lokalbefolkningen. Under de långa konflikterna, som varade fram till mitten av 2000-talet, började nya grupper också använda sig av systemet, bland annat väpnade rebellgrupper.

Olagliga avgifter

Den amerikanska forskaren Ann Laudati, biträdande professor i geografi vid universitetet i Utah, har gjort en omfattande fältforskning i Demokratiska Republiken Kongo. Hon beskriver efterkrigsperioden som ett pågående plundringskrig av civilbefolkningen.

Under sina fältarbeten har hon kartlagt ett stort antal illegitima skatter och avgifter som civilbefolkningen tvingas betala. Till dessa hör allt från regelrätta plundringar till beskattningar vid olika vägbommar, jordbruksskatter och skatter för att passera över distriktsgränser och så vidare.

Många av dessa skatter inkasseras av soldater från rebellgrupper eller från regeringsarmén. Men hennes forskning visar att soldaterna inte får behålla pengarna utan lämnar i sin tur över dem till olika befäl eller krigsherrar.

Nästan ingenting kommer tillbaka till civilbefolkningen i form av välfärd eller infrastruktur från den mycket svaga kongolesiska staten. Systemet bygger snarare på en slags självförsörjning där poliser, statstjänstemän och soldater går till jobbet för att själva driva in pengar till sin försörjning.

En annan studie, gjord av Maria Eriksson Baaz och Ola Olsson, ger en liknande bild av den ekonomiska utsugningen av lokalbefolkningen. Deras forskning bygger på ett antal intervjuer med kongolesiska poliser och civila som har kommit i kontakt med polisen.

Undersökningen avslöjar ett mycket välorganiserat system av illegala böter och avgifter som polisen tar ut från civilbefolkningen.

”Det var länge sedan någon tog ett jobb i den kongolesiska staten för lönens skull. Det är betydligt viktigare att få en position så att man har goda möjligheter att berika sig själv”, säger Maria Eriksson Baaz.

Särskilt utstuderat tycks systemet vara i de kongolesiska häktena. En stor del av personalens inkomster samlas in från de arresterades familjer för att de häktade ska slippa utsättas för misshandel, slippa skura toaletterna, få ordentlig mat, få en madrass att sova på och så vidare.

Nils Resare och Viktor Nordenskiöld Kehitys-Utveckling 1.2012

Skribenterna är svenska frilansjournalister.

Referens: Maria Eriksson Baaz och Ola Olsson: Feeding the Horses: Unofficial Economic Activities within the Police Force in the DR Congo. Kommer att publiceras i tidskriften African Security.

Tulosta Jaa kirjanmerkki

Päivitetty 14.3.2012


Tulosta Jaa kirjanmerkki
© Ulkoasiainministeriö 2006 | Tietoa palvelusta | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi on ulkoministeriön kehitysviestinnän verkkojulkaisu. Sen päivitys on päättynyt 30.6.2014.
Kirjoittajan nimellä varustetut artikkelit edustavat yksinomaan kirjoittajan kantaa.
© Ulkoasiainministeriö | Kehitysviestintä, Kanavakatu 3 C, 00160 Helsinki, sähköposti vie-30@formin.fi