Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Människohandeln berör hela världen - Utrikesministeriet: Global.finland: Global fostran: Människohandel (4.2011)

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna

Människohandeln berör hela världen

Västafrikanska 15-åriga Adenike* arbetade som frissa tills en äldre man övertalade henne att åka till Europa för att jobba. Under resan tvingades Adenike ändå bli prostituerad för att betala den skuld på 3 600 euro som uppstod när mannen sålde henne vidare.

Ihmiskauppa. (Kuva: emanuela franchini / Flickr.com, cc 2.0)Människohandeln är nutidens slaveri. (Bild: emanuela franchini / Flickr.com, cc 2.0)

Adenikes berättelse är inte ovanlig. Enligt FN och medborgarorganisationer faller mellan 2 och 4 miljoner kvinnor, män och barn årligen offer för människohandeln. Det är svårt att ge exakta beräkningar, för en stor del av fallen uppdagas aldrig.

Människohandeln är en lönsam form av handel: enligt FN var dess värde cirka 22 miljarder euro år 2005. Under de senaste åren har allt fler offer för männskohandeln identifierats och de skyldiga dömts allt oftare. Även om människohandeln knappast håller på att minska så ökar medvetenheten om problemet hela tiden.

Tvångsarbetet syns inte

25-åriga Peter *och 19-åriga Kevin*, som bor i EU-området, tog emot byggnadsarbete i grannlandet eftersom de var arbetslösa och hemlösa. De tvingades bo i trånga husvagnar och jobba mellan 12 och 14 timmar per dag. De tjänade mindre per dag än de borde förtjänat i timmen, och den som förslavat dem misshandlade dem.

Enligt FN:s definition är människohandel att rekrytera, förmedla, hålla eller mottaga en människa för klart utnyttjande eller slaveri. Metoder kan vara tvång eller kidnappning, men också att lura.

Omkring 79 procent av människohandelns offer hamnar i sexarbete. Andra former av människohandel är tvångsarbete, hushållsarbete, illegal organhandel, tvångsäktenskap, illegal adoption och till och med att falla offer för ritualmord.

Enligt UNODC, FN:s organisation som ansvarar för att motarbeta narkotika och brottslighet, är omrking 65-75 procent av offren kvinnor och 15-25 procent barn. Sannolikt är att andelen manliga offer och tvångarbete är större än man tror, eftersom det är lättare att identifiera sexuellt utnyttjande av kvinnor. 

Fattigdomen tvingar folk i rörelse

Före detta prostituerade i Rwanda. (Bild: camera_rwanda / Flickr.com, cc 2.0)De flesta av offren för människohandeln är kvinnor som faller offer för sexhandeln. (Bild: camera_rwanda / Flickr.com, cc 2.0)

Även om människohandeln oftast ses som enbart de fattiga ländernas problem berör fenomenet alla länder i världen - antingen som ursprungsländer, transitländer, destinationsländer eller flera av dessa.

Människohandel kan också ske inom ett land eller område, men den har också ofta med internationell migration att göra. Människor lämnar ofta utvecklingsländer till exempel på grund av fattidgom, arbetslöshet eller konflikter. Ofta ligger också okunskap i bakgrunden. Offret lockas utomlands med löften om ett välbetalt jobb, men sänds i stället med förfalskade papper till slvaeri.

Ofta är offret alltför skrämt för att söka hjälp i rädsla för att helt förlora sin frihet. Också myndigheterna kan förhålla sig till offren som illegala invandrare och då kan de ha väldigt svårt att få hjälp.

Lagstiftningen utvecklas

Adenikes pappa lyckades befria sin dotter genom att betala. Utnyttjaren greps, men hans skuld kunde inte bevisas. Kevin och Peter blev slutligen fria då deras utnyttjare återvände till hemlandet. Han dömdes senare för arbetsrelaterad människohandel.

Även om människohandeln på senaste tiden inte har minskat så sker framsteg hela tiden. Till exempel enligt UNODC:s rapport om människohandeln 2009 ökade antalet undersökta offer mellan åren 2003 och 2006 med 27 procent i en undersökningsgrupp på 71 länder.

Nu för tiden har åtminstone största delen av världens länder åtminstone något slag av lagstiftning mot människohandeln.

Utvecklingen har tagit fart särskilt sedan FN år 2003 godtog protokollet mot människohandel, som är en del av avtalet mot internationell organiserad brottslighet.

Protokollet definierar människohandel och kräver att de länder som undertecknat ska kriminalisera människohandeln. Protokollet har ratificerats av 146 länder.

Enbart lagstiftning i sig räcker ändå inte. Fortfarande lämnas människohandelsbrott i många länder ostraffade eller döms som andra brott för det är svårt att få bevis, definitionen på människohandel tolkas på olika sätt och myndigheterna kan inte tillämpa lagarna eller dylikt.

Det är svårt att identifiera offren, för myndigheterna identifierar dem inte och offren kan själva också försöka fly undan myndigheterna för att de är rädda för hämnd från förövarens sida, skäms över sin situation eller förhåller sig misstänksamt till myndigheterna.

Alltid upplever de inte ens sig själv som offer, för i hemlandet kan förhållandena vara ännu sämre. 

Teija Laakso / maailma.net

* Offrens berättelser är tagna från UNODC:s kampanj Blue Heart 

Skriv ut Dela

Detta dokument

Uppdaterat 21.10.2011


Skriv ut Dela
© Ulkoasiainministeriö 2006 | Tietoa palvelusta | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi