Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

”Det går att kopiera Kinas ekonomiska under” - Utrikesministeriet: Global.finland: Länder: Nyheter A-Ö

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 9.9.2011

”Det går att kopiera Kinas ekonomiska under”

Världsbankens chefsekonom Justin Yifu Lin anser att alla utvecklingsländers ekonomier skulle kunna växa i samma takt som Kinas, om de använde sig av samma metoder. 

När Kinas ledare Deng Xiaoping år 1978 uppgav som sitt mål att trefaldiga landets ekonomi på tjugo år med hjälp av att gradvis öppna landet, var det inte många som tog honom på allvar.

Jätten i öst såg ut att stampa på stället i ett träsk av svår fattigdom, primitiv teknologi och bakåtsträvande ekonomipolitik. Tillväxtpotential fanns, men man betvivlade Dengs sinne för proportioner – för att målet skulle kunna uppnås krävdes en svindlande årlig tillväxt på mer än sju procent.

”Jag trodde inte att Kina skulle klara av det. Jag tänkte att målsättningens syfte främst var att motivera kineserna. En årlig tillväxt på sex procent hade redan varit en strålande framgång” erkände Världsbankens chefsekonom, Justin Yifu Lin, när han föreläste i Helsingfors i måndags. När den ekonomiska reformen inleddes studerade han nationalekonomi vid Pekings universitet.

Kina lyckade sinte bara uppfylla Dengs vision utan till och med överträffa den.

Landets bruttonationalprodukt har vuxit med imponerande 9,9 procent i trettio års tid. Ekonomin är nästan arton gånger större idag och utrikeshandeln mer än hundra gånger större.

Den efterblivna jordbrukshålan har utvecklats till världens ledande industriproducent. På tjugo år har över 400 miljoner kineser tagit sig ur extrem fattigdom.

”Kina har ensamt gjort det möjligt att FN:s millenniemål om att världens fattigdom ska halveras går att uppnå”, berömmer Lin. 

Sovrande liberalisering

Lin räknar upp tre faktorer som under historiens gång har drivit på ekonomisk tillväxt och som också står bakom Kinas underverk: utnyttjandet av principen om proportionell fördel, teknologisk utveckling, och gradvis övergång till progressivare produktion.

Ända till år 1978 försökte Kina konkurrera med mera utvecklade ekonomier och ersätta långt förädlade importprodukter med inhemska. Strategin fungerade inte. Tillväxten satte igång först när Kina förstod att ”utnyttja sin efterblivenhet”, förklarar Lin.

Kinas trumfkort var den förmånliga och talrika arbetskraften, som kunde producera enkla tillgångar billigare än man kunde på annat håll. Att man koncentrerade sig på arbetskraftintensiv basproduktion skapade arbetsplatser, och gjorde att ekonomin ändrade riktning. Med fabrikerna strömmade ny teknologi in till landet.

Samtidigt som portarna öppnades för global bulkproduktion skyddade Kina sina strategiskt viktiga framtida tillväxtsektorer med hjälp av tullar och stödåtgärder. De kunde därmed utvecklas utan hot från internationella konkurrenter.

Genom att ta efter lösningar som visat sig fungera på andra håll och kopiera teknik som andra hade utvecklat har Kina hunnit ikapp industriländernas teknologiska försprång. Det är enligt Lin en väsentlig skillnad om man jämför t.ex. med före detta sovjetstater, som privatiserade och öppnade sina ekonomier alltför snabbt och totalt, i början av 1990-talet och vilkas ekonomiska utveckling nu släpar långt efter de stigande länderna i Ostasien.

”När ekonomierna och kapitalet växer och teknologin utvecklas har också några av Kinas ’gamla’ skyddade industribranscher blivit internationellt konkurrenskraftiga.”

Men Lin öser inte bara ur sig beröm. Som en biprodukt till den exportbaserade tillväxten har den ekonomiska ojämlikheten i Kina ökat, vilket syns bland annat i form av spänningar i samhället. Inbesparingsgraden är också onödigt hög och bytesbalansens överskott kolossalt.

...och protektionism

Kina kontrollerar fortsättningsvis noga penningströmmar, bland annat. Enligt Lin är det nödvändigt eftersom fritt rörliga globala kapitalströmmar lätt leder till ohållbara finansbubblor och höjer valutavärdet, vilket försvagar exportsektorns konkurrenskraft.

”Utländska investeringar som är förenliga med Kinas proportionella fördel, så som Nokias monteringsanläggningar, är välkomna. Men kapital vars mål är vinster på kort sikt är sällan i mottagarlandets intresse och främjar inte utveckling av produktionen.”

Lin bedömer att kontrollen av pengar kommer att bli mycket besvärlig när Kinas kapitalmarknader växer och utvecklas.

Den gradvisa liberaliseringslinjen passar inte alltid ihop med den rådande frihandelstanken. Kina har ibland anklagats för att bryta mot ingångna internationella handels- och investeringsavtal.

Exempelvis i juli fördömde Världshandelsorganisationen WTO exporttullar och exportkvoter som Kina tillämpade på vissa mineraler som används vid framställningen av stål, elektronik och mediciner. EU, USA och Mexiko har klagat på att de förvränger konkurrensen till de kinesiska producenternas fördel.

Kina motiverar åtgärden med behovet av att skydda miljön och sällsynta råvaror. Kina har överklagat WTO:s beslut.

Följ Kinas exempel!

Justin Yifu Lin hävdar att alla ekonomier i utveckling har möjlighet att kopiera den kinesiska modellen och växa med 8-9 procent om året i minst 30 års tid.

Det förutsätter en tudelad strategi, som å ena sidan utnyttjar landets proportionella fördelar på den globala marknaden, och som å andra sidan gör det möjligt att utveckla sektorer som är viktiga för samhället på lång sikt, genom tullar och stöd.

”Om Kinas tillväxt fortsätter i den nuvarande takten, kommer många av dess växande sektorer inte länge att vara konkurrenskraftiga på grund av de stigande lönerna. Då flyttar produktionen någon annanstans.”

”Afrika till exempel har bara ungefär 10 miljoner industriarbetare. Om de afrikanska länderna kunde utnyttja sin potential på det här området skulle de kunna upprepa de ostasiatiska ekonomiernas mirakulösa tillväxt.”

Många utvecklingsländer har redan öppnat sina ekonomier mera än Kina. Enligt Lin tillåter exempelvis WTO:s regler också dem att bara stödja utvalda tillväxtsektorer.

Hur det här ska lyckas inom ramarna för de allt fler regionala och bilaterala frihandelsavtalen på olika håll i världen, tog Lin inte ställning till under sin föreläsning. Han uttalade sig inte heller om eventuella ekologiska begränsningar i den kinesiska tillväxtmodellen eller om enpartisystemets betydelse för strategisk utveckling av nationalekonomin.

Henri Purje

Skribenten är frilansjournalist.

Världsbankens chefsekonom Justin Yifu Lin föreläste vid FN:s Widerinstitut i Helsingfors måndagen den 5 september 2011.

Skriv ut Dela

Detta dokument

Uppdaterat 9.9.2011


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi