Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Livet på en soptipp i Ecuador - Utrikesministeriet: Global.finland: Länder: Nyheter A-Ö

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 19.1.2011

Livet på en soptipp i Ecuador

Maria är ensamförsörjande mamma med sex barn och hennes arbete består i att leta efter användbara material på en soptipp.

I kuststaden Esmeraldas i Ecuador gräver händer i enorma sophögar. Soptippen kallas ”Temperaturträdgården” och där är cirka 35 grader varmt – man blir svettig bara av att stå stilla här. Det är obehagligt men nödvändigt att andas in luften bland de ruttnande soporna. Röken svider i ögonen.

Från den förbipasserande vägen känner man igen soptippen på det grå molnet som svävar ovanför den, det uppstår av avfall som håller på att förmultna. När man kommer närmare ser man flugorna som surrar i svärmar ovanför allt avfall. Korpar delar matrester med andra asätare.

Maria är en 35-årig ensamförsörjande mamma med sex barn och hennes yrke är sopletare. När solen går upp tar hon arbetskläderna på sig och vandrar till soptippen.

Människor gräver i sopor i Ecuador. Foto: Milla Mäkinen-PottiherMänniskor gräver i sopor i Ecuador. Foto: Milla Mäkinen-Pottiher

Kartong och papper

Bland de förmultnande avfallsbergen väntar dagens första soplast. Som största delen av återanvändarkvinnorna samlar Maria kartong och papper. För att tjäna bra måste man samla ihop mycket, för man får bara 0,05-0,1 USD per kilo. Å andra sidan är det lätt att hitta, över en tiondel av allt avskräde som kommer till soptippen är papper eller kartong.

För metall, t.ex. koppar, skulle man få betydligt mera pengar men det är svårt att hitta. Ungefär 70 % av avfallet är organiskt och bara 1-2 % metaller.

I Ecuador är återvändningen av avfall totalt beroende av sopletarna som letar fram, sorterar och tvättar återanvändningsbart material, och säljer det till förmedlare. De säljer för sin del det vidare till småföretag som svarar för återanvändningsprocessen.

I hemmen brukar man inte återanvända utan allt avfall hamnar i samma säck. Säckarna hamnar via sopbilar till soptipparna där sopletarna väntar, för att sedan leta igenom avfall från morgon till kväll.

Långa arbetsdagar och svåra förhållanden

Följande sopbil anländer till soptippen och stjälper sin last på marken. Solen steker obarmhärtigt när sopletarna skyndar till. De vigaste och mest våghalsiga hoppar upp på sophögen som rullar ner från bilens flak, och snappar åt sig de bästa bitarna först.

Maria väntar tills lasten har rullat ner och börjar plocka papper och kartong i mitten.

”Ofta blir det slagsmål om de bästa materialen och ibland vaktar männen sina byten hela natten på soptippen så ingen annan sopletare stjäl dem” berättar hon.

Barn på soptipp i Ecuador. Foto: Milla Mäkinen-PottiherBarn på soptipp i Ecuador. Foto: Milla Mäkinen-Pottiher

Sopletarnas arbetsdagar är långa. Man arbetar sju dagar i veckan oberoende av årstid utan någon som helst skyddsutrustning, antingen i glödande sol eller tropiskt hällregn.

Sopletarna i Esmeraldas tjänar i snitt 70 dollar per månad, beroende på avfallets kvalitet och hur ”professionella” de är. Maria säger att hon kan tjäna ihop 5-7 dollar när hon har en bra dag.

Det kommer inte tillräckligt mycket återanvändningsdugligt material till soptippen mera för det finns också gatusopletare i Esmeraldas, som plockar åt sig de bästa bitarna direkt ur sopsäckarna där de står på stadens gator och väntar på sopbilen.

Därför blir soptipparnas sopletares inkomster ibland väldigt små. Och när det regnar tjänar de också sämre för då blir materialet blött.

Arbetet går från generation till generation

De flesta sopletares barn växer upp, leker, arbetar, äter, och till och med bor i vissa fall, på soptipparna. Arbetet går i arv, många familjer har letat sopor i tre generationer.
Marias 67-åriga mamma har arbetat som sopletare i 18 år och alla hennes åtta barn har hjälpt sin mamma med arbetet ända sedan de var små.

”Det vore trevligt att hitta annat arbete” suckar Maria när hon återvänder till sin kartonghög. Hon har många gånger försökt få annat arbete, och ibland lyckats.

”Första gången jag slutade med soptippsletandet var när jag gifte mig men efter skilsmässan återvände jag hit. Här tjänar jag bättre” berättar hon när hon sorterar materialet tillsammans med en vän.

Marias vän är gravid i sjunde månaden men arbetar lika hårt som alla de andra. Sopletararbetet ställer kvinnornas hälsa på prov. Nästan alla har mask i tarmarna, ögon- och hudsjukdomar och andningsproblem.

Klockan sex på kvällen räknar Maria att dagens förtjänst blev ungefär fem dollar. ”En ganska bra dag” säger hon och förbereder sig för att gå hem före solnedgången. Hemma väntar barnen och hon ska ännu laga middag åt dem.

Milla Mäkinen-Pottiher

Marias namn är fingerat för att skydda hennes identitet.

Skribenten arbetar som programkoordinator vid Internationella solidaritetsfonden. Tidigare var hon biträdande sakkunnig hos Ecuadors Unicef där det bland annat hörde till hennes uppgifter att bedriva verksamhet som bekämpar barnarbete på Ecuadors soptippar.

Skriv ut Dela

Detta dokument

Mer på webbplatsen

Uppdaterat 19.1.2011


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi