Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Det lidande folket versus västerlandets förpost – Mellanösterns krig om mediekontroll - Utrikesministeriet: Global.finland: Länder: Nyheter A-Ö

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 4.6.2010

Det lidande folket versus västerlandets förpost – Mellanösterns krig om mediekontroll

Krisen i Mellanöstern handlar inte bara om religion och territorier utan också om publicitet. Palestinierna har anammat bilden av det lidande folket, medan israelerna kontrollerar mediekriget med hjälp av sin effektiva organisation. Reportrarna försöker undvika påtryckningsförsök men alltid lyckas det inte.

Muren mellan Israel och Västbanken sedd från Israels sida. Foto: tgraham/Creative Commons 2.0/Flickr Muren mellan Israel och Västbanken sedd från Israels sida. Foto: tgraham/Creative Commons 2.0/Flickr

”Mediestrategierna har betydelse. Även om journalisterna kan skydda sig från dem ser man ibland i nyheterna att någondera sidans budskap har lyckats ta sig igenom”, säger forskare Tapio Kujala. Han har besökt Mellanöstern över 50 gånger under de senaste 15 åren, som redaktör, lärare och forskare. Som bäst håller han på med sin avhandling i informationslära, som handlar om metoder som används i Mellanösterns mediekrig och hur man försöker påverka journalister.

”Israel eller anhängare av Israel har utövat påtryckningar på nästan alla journalister som jag har intervjuat”, berättar Kujala.

Mediekriget når till utlandet

Israel håller på att vinna mediekriget, inte minst tack vare sina resurser. Landet har flera officiella statliga informationsorgan, medan palestinierna inte ens alltid har språkkunniga informatörer.

Pro-Israelskylt vid demonstrationerna i London, januari 2009. Foto: chrisjohnbeckett/ Creative Commons 2.0/FlickrPro-Israelskylt vid demonstrationerna i London, januari 2009. Foto: chrisjohnbeckett/ Creative Commons 2.0/Flickr

”Israel hör till de bästa på mediekrigföring. Armén har ungefär 460 informatörer. Två filmteam står i ständig beredskap, och informationsmaterialet översätts till de stora språken”, Kujala berättar.

Informationsarbetet sköts också av olika inofficiella samfund och individer. Som exempel kan nämnas att den israeliska staten under vårens lopp har haft en kampanj där man försöker få israeler som reser utomlands att berätta positiva saker om sitt land.

Det finns också finländare som gör sitt. Enligt Kujala översätter finska israelanhängare arméns pressmeddelanden.

Och utländska tidningsartiklar kommer därmed snabbt till Israels kännedom. Till exempel i höstas när Aftonbladet publicerade en artikel som gjorde gällande att Israel stjäl organ av döda palestinier, ledde det till en diplomatisk kontrovers mellan Sverige och Israel. Följden blev att många skandinaviska journalister nekades presskort när de reste till området. Utan presskort kan man inte ta sig till Gaza, till exempel.

Kujala blev också själv utan presskort på sin sista resa. Han misstänker att orsaken var en kritisk intervju med honom i tidningen Voima. 

Holocaust och sympatipublicitet

Kujala räknar upp metoder som Israel använder sig av i mediekriget; de utnyttjar kriget mot terrorismen som orsak för arresteringar, betonar sin ställning som västerlandets utpost i Mellanöstern samt stjäl historia – palestiniernas historia blir deras när de bygger nya byar på platser där förstörda arabiska byar stått.

Muren mellan Israel och Västbanken sedd från Västbankens sida. Foto: tgraham/Creative Commons 2.0/FlickrMuren mellan Israel och Västbanken sedd från Västbankens sida. Foto: tgraham/Creative Commons 2.0/Flickr

Israel stämplar också lätt sina kritiker som antisemiter, påminner om förintelsen och skrämmer med islam.

Men palestinierna har inte heller varit enbart offer i mediekriget. De förfogar inte över ett likadant maskineri som Israel och deras budskap är splittrat.

”Det är inte bara Hamas och Fatah som kan vara oeniga utan också ministrarna”, berättar Kujala.

Trots det har palestinierna lyckats ta det lidande folkets roll. De får också mycket internationella sympatier. Ett exempel på det är frivilligorganisationernas kampanjer och de bojkotter av israeliska produkter som ordnats i västerländer.

Facebook filtrerar inte
informationen

De sociala mediernas genombrott under de senaste åren har tillfört mediekriget nya redskap. Till exempel under Gazakriget 2008-2009 publicerade Israels armé filmer av lufträder på YouTube och förmedlade krigsnyheter på Facebook och Twitter.

Rykten berättar att armén också har lejt folk för att sprida positiva nyheter om Israel i sina bloggar.

”Armén förekommer i de nya medierna därför att ingenting filtreras där. Den unga generationen känner inte till ockupationshistorien eller hur Israel grundades”, förklarar Kujala.

Han tar fallet al-Durrah som exempel på nätpropaganda. År 2000 när palestiniernas andra intifada började filmade en fransk tv-fotograf hur en palestinsk pappa försökte skydda sin son från israeliska kulor. Trots att bevis finns tvistas det fortfarande om bandets äkthet.

”På Facebook finns åtminstone 30 grupper för och emot, och när man läser Wikipedias text om al-Durrah märker man nog vilken part som har skrivit den. På nätet borde man komma ihåg källkritik, men gör människor det?” undrar Kujala.

Reportrarna på de civilas sida

Kujala menar att journalister kan skydda sig från mediekrigets påverkningsförsök, men propaganda kan ändå slå igenom. Den syns bland annat när ledarna blir emotionella eller när motparten demoniseras.

Finska medier är inte heller helt oskyldiga eftersom de lätt publicerar de stora nyhetsbyråernas material och automatiskt antar att infallsvinkeln är den enda rätta. 

Kujala tycker också att det är problematiskt att medierna förmedlar nyheterna så jämnt fördelat, fast den ena parten i Mellanösternkrisen är mycket kraftigare än den andra.

”En lösning kunde vara att reportrarna alltid skulle stå på de civilas sida. Man kan också ha den internationella rättens beslut som rättesnöre”, tycker Kujala.

Teija Laakso/maailma.net

Artiklar publicerade i global.finland försedda med namn representerar enbart skribentens egna åsikter.

Skriv ut Dela

Detta dokument

Uppdaterat 4.6.2010


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi