Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

När offer blir missdådare - Utrikesministeriet: Global.finland: Länder: Nyheter A-Ö

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 28.1.2010

När offer blir missdådare

Det postkoloniala livet i Afrika ser ungefär lika ut som livet under kolonialtiden, säger Dag Hammarskjöldstiftelsens chef Henning Melber. Våldsamma frihetskamper har format många ledares syn på politik och maktbruk. 

Henning Melber, foto: Vuokko RitariEnligt Henning Melber har demokratin i Namibia trots svårigheterna också gjort framsteg. ”Det här kan jag säga högt också i Namibia, och det är en framgång!” Foto: Vuokko Ritari

”Det är oärligt att glömma det förgångna, för det lever i nutiden”, hävdar den svenska Dag Hammarskjöldstiftelsens chef Henning Melber. Hans råd är klokt att hålla i minnet om man vill förstå sig på särdragen i de sydliga afrikanska ländernas demokratier.

Den tyskfödda namibiska medborgaren Henning Melber tjänstgjorde 2000-2007 som forskningschef vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala. Före det ledde han det oberoende namibiska forskningsinstitutet NEPRU i Namibias huvudstad Windhoek. Han anslöt sig till Namibias frihetsrörelse SWAPO år 1974 och är fortfarande partimedlem.

Under sitt Finlandsbesök föreläste han för redaktörer och andra intresserade om särdrag i södra Afrikas demokratier i utrikesministeriets informations- och kulturbyrås utrymmen. 

Krig formar människor också efter att de upphört

Melber förde fram mycket kritiska synpunkter på södra Afrikas demokratiska utveckling efter befrielsen från kolonialmakten. Angola, Moçambique, Namibia, Zimbabwe och Sydafrika har alltid styrts av före detta kolonialfientliga befrielserörelser, efter mer eller mindra lagliga statskupper.

”Under frihetskampen var det många som trodde att kampen mot kolonialmakten och rasdiskrimineringen också var en kamp för mångpartidemokrati, mänskliga rättigheter och medborgarliga friheter. Så var det tyvärr inte”, konstaterade Melber.

När före detta frihetsrörelser fick makten togs landets ledning över av politiker som tänkte som soldater. Människor indelades i vinnare och förlorare, och den politiska verksamheten byggde på order och lydnad. Det utgör ingen vidare grund för demokrati och gott styre.

”Våldet förändrar både offret och bödeln”

Befrielserörelserna antar ofta våldsamma överlevnadsmekanismer när de kämpar mot förtryckarregimer. Den här våldskulturen sitter tyvärr djupt, och den understöds hela tiden. Melber anser att man kan fråga sig om det finns någon verklig skillnad mellan den störtade makten och det nya politiska systemet. 

Historiens slut

Ett drag som förenar Zambia, Namibia och Sydafrika är fientliga relationer mellan före detta frihetsrörelser och nya politiska oppositionspartier. I oktober 2008 höll en av sydafrikanska ANC:s ungdomsfalangs representanter ett anförande, som SWAPO:s gäst, där han sade följande om oppositionen: ”Förinta dessa politiska kackerlackor, de befinner sig i era kök.” 

Journalister och andra intresserade av länderna i södra Afrika kom för att lyssna på Henning Melber. Foto: Vuokko RitariJournalister och andra intresserade av länderna i södra Afrika kom för att lyssna på Henning Melber. Foto: Vuokko Ritari

”Sådant prat förorsakar kalla kårar längs ryggraden hos alla som har ens någon kännedom om samtidshistorien, och särskilt om folkmorden i Rwanda”, beskrev Melber.

Enligt honom ser befrielserörelserna slutet på kolonialmakten och deras eget maktövertagande som slutet på historien. Alla politiska alternativ som uppstår utanför befrielserörelsen betraktas som förräderi. Den här attityden förklarar det starka band som finns mellan Zimbabwes Robert Mugabe och regeringarna i Angola, Moçambique, Namibia och Sydafrika.

”Alla politiska alternativ som uppstår ur besvikelsen som det postkoloniala livet medfört, stämplas som nyimperialistiska konspirationer vars syfte är att sabotera självständigheten”, förklarar Melber. Dessa regeringar slås inte av tanken att deras egna brister kan vara orsaken till att oppositioner förstärks. 

”Afrikansk” befrielserörelse finns inte

Henning Melber påpekar att afrikanska befrielserörelser inte är mer speciella än andra rörelser som kämpar mot förtryck. ”Vi ska inte placera oss moraliskt ovanför afrikanerna. Använd inte uttryck som ’en typisk afrikansk frihetsrörelse’ för något sådant finns inte.”

I det här sammanhanget påminde Melber sina finländska åhörare att det bara har gått några decennier sedan Finland regerades enväldigt av president Urho Kekkonen. 

Vem ska västerländerna nu stödja?

När man undersöker otillräckligheterna hos de frihetsrörelser som tog makten efter kolonialtiden borde man också titta på vem de fick stöd av. Västerländerna började erkänna de revolutionära rörelsernas avigsidor först på 1990-talet.

”När de stred för att eliminera rasdiskriminering och för att få mera självbestämmanderätt förtjänade de vårt stöd. Men nu? Vem ska västerländerna nu vara solidariska med?”

Laura Rantanen

Namibia riskerar stagnation

Befrielserörelsen SWAPO:s kränkningar av mänskliga rättigheter har underskattats, säger långvariga SWAPO-medlemmen Henning Melber, som är chef för Dag Hammarskjöldstiftelsen. På 1980-talet tillfångatog rörelsen tusentals av sina egna medlemmar och burade in dem i Sydangola där man anklagade dem för att spionera för Sydafrikas räkning. De förlorade sin frihet utan några rättegångar och många av dem överlevde inte tortyren. 

Den mjuka övergången till självständighet vid övergången mellan 1980- och 1990-talet gjorde Namibia till en mönsterelev för afrikansk demokrati. SWAPO har i praktiken lett landet ensamt efter att man uppnådde en majoritet på 2/3 i valet år 1994, senare en majoritet på ¾ (1999 och 2004).

Demokratin i Namibia förefaller ganska enkelspårig.

Efter att oppositionskraften RDP uppstod år 2007 har Namibia upplevt en våg av politiskt våld, och hittills aldrig uttalat hat ekar när politikerna håller tal. Innan parlaments- och presidentvalen i november 2009 tilläts oppositionen inte bedriva fria kampanjer; SWAPO har meddelat att vissa offentliga områden är deras och där får ingen annan bedriva kampanjverksamhet.

”SWAPO var mycket mer kapabel och villig att bygga upp nationen när man bara hade 2/3 majoritet”, sade Melber under sitt Helsingforsbesök. ”Fast våra resultat är anmärkningsvärda har vi inte infriat våra löften till folket. Det finns mera fattiga än förr, hiv och aids skördar offer och det är svårt att få arbete”.

”En tidsinställd bomb tickar”, avslutade Melber.

 

Skriv ut Dela

Detta dokument

Uppdaterat 28.1.2010


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi