Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Beiruts tysta hjältar sprang minimaraton - Utrikesministeriet: Global.finland: Länder: Nyheter A-Ö

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 9.12.2009

Beiruts tysta hjältar sprang minimaraton

Morgonen gryr i ett regnigt Beirut. Några barngrupper närmar sig startlinjen, men de är svåra att hålla samlade. De som har hjärtsjukdomar tävlar i röda tröjor, de som är scouter har blå dukar. En timme efter maratonstartskottet är det dags för 5 kilometers minimaraton.

Mot startlinjen skyndar sig också Bahijah el-Masri. På hennes vita t-tröja står det ”Extreme Survival Team”. Hon är en mycket näpen elvaåring som efter omständigheterna är väldigt duktig. Hon är palestinsk flykting i trejde generationen och hennes hem är ett förfallet före detta sjukhus i flyktinglägret Shatilas utkant. Helt nyligen fick sjukhusrummen fönster och toaletter, när de ändrades om till bostäder.

Bahijahs ögon lyser när hon tittar mot himlen där några gröna ballonger svävar.

”Jag åt ingenting i morse, jag var helt enkelt inte hungrig”, berättar hon. Hon vaknade klockan fem och erkänner att hon är nervös. Bahijah dansar den palestinska folkdansen debke och går i dramaklubb, men speciellt bra är hon på att springa och det vet hon.

”Jag kan till och med springa i de här”, säger hon och visar sina jeans och läderstövlar men verkar ändå mycket belåten med sitt par skinande vita, nya Adidasskor.

I laget Extreme Survival Team som stöddes av finländare sprang Bahijah el-Masri och närmare 500 andra palestinska flyktingar, plus några tiotal finländare. Foto: Annu PassojaI laget Extreme Survival Team som stöddes av finländare sprang Bahijah el-Masri och närmare 500 andra palestinska flyktingar, plus några tiotal finländare. Foto: Annu Passoja

Finländsk och palestinsk rörelseglädje

Skorna, t-skjortorna och skärmmössorna är gåvor av finländare till alla de barn från tio olika palestinska läger som ville delta i en idrottsfest som förenar landet. Psykologen Kirsti Palonen som kläckte idén, och som har arbetat i palestinska flyktingläger, berättar att fjolårets donationer bara räckte till barnens deltagaravgifter. I år samlade Psykologernas Sociala Ansvar ihop så mycket att de också kunde köpa hundratals t-skjortor och joggingskor.

När den stora stunden närmar sig kommer Bahijah att koncentrera sig enbart på sin löpning, det kommer inte att finnas tid för fnitter med kompisar tror hon. Under t-skjortan som är alldeles för stor har hon en rosa tröja och håret sitter stadigt i hästsvans. Bahijah har tränat varje vecka i en gymnastikgrupp som organisationen Atfal Assamoud ordnat och Finlands utrikesministerium finansierat. Då det inte regnar förs barnen till en närbelägen idrottsstadion. Regnar det hoppar de hopprep inomhus.

Om Bahijah skulle ha tid att snegla åt sidorna när hon springer skulle hon få se elegant restaurerade centrumkvarter, vars gatucaféer och blomsterarrangemang ser ut att komma från en helt annan värld än Shatilas avfallsberg med sina bökande getter. Hon skulle se den livliga handelsgatan Hamra som bara ligger någon kilometer från hennes hem, men hon har bara besökt den en enda gång.

Den sjudande staden ser fram emot maratondagen 6 december som är en av de få dagar när Bahijah och hennes vänner får känna sig som alla andra. Då kan de se solen, vars strålar inte når längst ner till de trånga gränderna mellan betonghusen. Och ännu bättre, då får den palestinska flickan visa vem som kan springa. 

Anspråkslös prisceremoni

Koncentrationen tycks ha fungerat för knappt fyrtio minuter efter starten flaxar ett par rosa ärmar i mål. Bahijah flåsar inte, men andas djupt en stund. Hon tar en klunk ur vattenflaskan och ler brett.

”Jag sprang hela vägen”, säger hon, och får sitt pris på ett anspråkslösare sätt än hon är värd. Hon hämtar en liten plastpåse i folkvimlet, öppnar den och hänger medaljen om sin hals.

Många av vännerna springer ännu, umattade, eller så går de. Framför Palestinas flagga som bärs av en finländsk supportergrupp, saktar många av. Finländarna får bländande leenden och kanske ett ”I am Palestinian!”.

När halva dagen gått rullar de proppfull bussarna tillbaka till Nahr el-Bareed, Beddawi och Shatila. HemmA väntar två systrar ocH en bror på Bahijah. Bahijah som lider av en medfödd leversjukdom är säkert den fattiga familjens stolthet och brukar få beröm för att hon är så aktiv. Det var henne som dramaläraren plockade ut för en Englandsresa, och det var hon som höll välkomsttalet för finländarna. En verklig hjältinna.

Annu Passoja/Beirut

Skriv ut Dela

Detta dokument

Uppdaterat 9.12.2009


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi