I Sri Lanka är journalistens yrke farligt, också enligt internationella jämförelser. Sedan år 2006 har fjorton journalister dödats och många fler kidnappats eller arresterats.
Enligt den statistik över pressfrihet som organisationen Journalister utan gränser tillhandahåller placerade sig Sri Lanka på 165:e plats när 173 länder jämfördes. Efter att Lasantha Wickrematunga, som var chefredaktör för Sunday Times, mördades och en oberoende tv-kanal attackerades i januari 2009 har yrkeskåren stått som förlamad.
Institutet Centre for Policy Alternatives (CPA) i Sri Lanka har undersökt människorättssituationen i sitt land sedan år 1997. Institutet följer med medier och utbildar journalister. Centret är beläget i Colombos centrum och dess väggar är täckta av bilder av mördade journalister.
Forskaren Bhavanai Fonseka säger att det nu rådande läget är rekorddåligt vad pressfriheten gäller. ”Vi har nödtillstånd i vårt land, vilket betyder att regeringen har möjlighet att handla i strid med lagen om det handlar om påstådda säkerhetshot. Vår historia av hotade journalister är lång, och har förvärrats klart under de senaste tre åren.”
Fonseka berättar att journalisternas arbetsmiljö har blivit allt otryggare. ”Journalister i Sri Lanka lever i skräck. Journalister har blivit hotade, torterade och mördade i decenniers tid, men nu händer det hela tiden och ingen straffas för det. Ingen har dragits inför rätta för mord på journalister under de senaste åren.”
Fyrtioåriga journalisten Janani (fingerat namn) från Colombo gick med på att intervjuas bara han fick förbli anonym. Janani har arbetat som tidningsredaktör i Sri Lanka i mer än tio år. För två år sedan blev han frilansredaktör och redigerar nu mest nyheter.
”Jag började min redaktörsbana på den oberoende tidningen The Sunday Island och därefter jobbade jag i sex år vid statens pressbyrå Associated Newspapers of Ceylon. De omvälvande förändringar som skedde i pressbyrån år 2006 tvingade mig att bli frilans för att kunna behålla mitt goda rykte som journalist.”
Janani och hans familj har inte hotats på grund av Jananis yrke. ”Men jag känner många andra journalister – arbetskamrater, förmän och vänner – som har hotats. Jag känner inte mig trygg och det är på grund av mitt yrke. Jag är bekymrad över många saker men särskilt mitt integritetsskydd när jag använder telefon och e-post. Det gäller fortfarande fast jag inte mera skriver för de viktigaste tidningarna. Kanske det är just därför jag står under bevakning.”
Janani blev mycket upprörd av mordet på den omtyckta redaktören Lasantha Wickrematunga i januari. ”Jag fick en chock. Jag ville inte tro att sådant kunde hända mitt på dagen på en offentlig plats. Jag var rasande när jag såg att mordet behandlades som vilken krigsnyhet som helst. Jag hörde våra politikers skamlösa kommentarer och kände mig både hjälplös och skamsen. Då förstod jag hur lite vi journalister kan åstadkomma i Sri Lanka genom vårt arbete.”
”För mig ter det sig som att journalisterna här har vant sig vid att tystas och har lärt sig självcensur. Jag godkänner inte självcensur men jag har ofta stött på den i mitt arbete. Sedan kom Sunday Leader. De tog i bruk principer för direkt och modig undersökande journalistik, även om det ibland förföll till sensationslystnad.”
”Jag känner mig otrygg vare sig jag skriver om krig eller fred. Alla som driver fredens sak stämplas som terroristvänliga. Och det är överhuvudtaget riskabelt att skriva om politik. Jag upplever det som att det inte mera finns några säkra ämnen, som man kan skriva om” säger Janani.
Sri Lanka har lidit av tamiltigrarnas väpnade uppror och motstånd mot regeringen i mer än 25 års tid, och det har lett till att över 70 000 personer har dött. Båda de intervjuade personerna nekade till att förekomma på bild av säkerhetsskäl.
Ksenia Glebova
Skribenten är frilansjournalist insatt i utvecklingsfrågor.
Läs mera om ämnet
www.cpalanka.org Centre for Policy Alternatives
www.freemediasrilanka.org Free Media Movement
www.rsf.org Reporters without Borders
Uppdaterat 17.4.2009
Dela