Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Utvecklingssamarbete och kultur – det finns alltid någonting att lära sig - Utrikesministeriet: Global.finland: Länder: Nyheter A-Ö

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna
Nyheter, 16.4.2008

Utvecklingssamarbete och kultur – det finns alltid någonting att lära sig

Först en bön, därefter nationalsången, en arbetarsång och sedan två minuters tystnad. Så inleds lärarnas fackförbundsseminarium i den lilla västafrikanska staten Togo.

Kvinnorna har klätt sig enligt den västafrikanska kulturen i vackra klänningar. Foto: OAJKvinnorna har klätt sig enligt den västafrikanska kulturen i vackra klänningar. Foto: OAJ

Seminariets inledning är en nyttig lärdom för en finländare som är involverad i utvecklingssamarbete och som knappast någonsin har börjat sina fackförbundsmöten på samma sätt.

Människorna runt mötesbordet representerar olika religioner och tillhör olika kyrkor. Men alla böjer huvudet och lyssnar till bönen, där man tackar sin finländska samarbetspartner och lärarorganisationen, och ber om hälsa och kraft att ta sig genom dagens och livets svårigheter.

Nationalsången som alla sjunger med hög stämma utan något ackompanjemang handlar om landets relativt unga självständighet, dryga 40 år, och hur man värdesätter det egna folket och att man finns till. Arbetarsången handlar om frihet och rätten att vara organisationsmedlem. Den sammanlänkar alla runt bordet till en enda lärarfamilj, en fackförening som verkar för utbildning och lärare.

Den tysta stunden i slutet ska påminna om den fattiga afrikanska statens verklighet, levnadsstandarden och problemen. Sedan det förra mötet har många lärare och organisationsaktiva dött: i sjukdomar, trafikolyckor eller på annat sätt.

Deltagarnas kläder säger mycket om seder, kulturer och värderingar. Kvinnorna har klätt sig enligt den västafrikanska kulturen i vackra klänningar. Männen bär antingen en lokal afrikansk dräkt eller vit skjorta med mörka byxor. Byxorna har blivit blanka av otaliga pressningar och skjortorna har gulnat av ålder. Men det är tanken som räknas.

I det här läget tycker värdarna synd om den finska samarbetspartnern som är klädd i jeans och försöker desperat hitta på ett sätt att klä henne så att det bättre lämpar sig för tillfällets värdighet.

Problemet blir inte löst förrän gästen offentligt tillkännager för undervisningsministeriet, pressen och tv-redaktörerna vid seminariets invigning att hennes väska och de rätta kläderna kommit bort under resan. En offentlig ursäkt krävs för att man ser mera ut som en semesterfirare än som en konferensdeltagare.

Delaktighet, demokrati och samarbete

Togos lärarorganisations fackförbundsseminarium förlöper på ett sätt som berättar en del om den unga demokratin, om samarbete, delaktighet och en stark känsla av att man gör allting tillsammans.

Fackförbundsseminariet leds inte av organisationens ordförande utan man väljer ny ordförande och sekreterare varje dag. Den andra dagen inleds med att man läser föregående dags memorandum. Det är inget rutinmässigt alls utan det finns många som har kommentarer att komma med.

Dagens diskussioner är livliga och man behöver inte locka medlemmarna att ta till orda. Dagens ordförande blir ibland tvungen att slå i bordet och kräva att man talar i tur och ordning.

Ute är det nästan 40 grader varmt, men diskussionen är ännu hetare. Mitt i en hetsig debatt vänder man sig till den finländska samarbetspartnern och frågar efter hennes åsikt. Här gäller det för en finländare att väga sina ord så att vårt utvecklingssamarbetes principer; partnerskap och utvecklingslandets ägarskap, ska förverkligas.

Vad som egentligen är Togos lärarorganisations fackförbundsverksamhets betydelse och uppgifter är lite oklart. När man ser till uppgifter och målsättningar så kräver seminariedeltagarna utbildning, sociala förmåner, smålån, försäkringar och reseersättningar för lärarna. Å andra sidan står målsättningen ”Utbildning för alla 2015” på mötets agenda. Hur ska man kunna förverkliga något sådant i Togo, där man inte ens utbildar lärare själv utan ungdomar rekryteras som lärare när de har avslutat skolan? Hur kan man hjälpa och stödja lärare, hur kan man övervaka och förbättra deras situation?

Franskspråkiga Afrika hör inte till det finska eller nordiska utvecklingssamarbetets högsta prioriteter. Språket, kulturen, värderingarna och religionerna är säkert delvis orsaker. Behovet av hjälp och sakkunskap är ändå stort också i det franskspråkiga Afrika, som lider av många politiska konflikter. För finländarna kunde det vara en utmaning.

Opetusalan Ammattijärjestö OAJ (lärarnas fackförbund) inledde ett treårigt utvecklingssamarbetsprojekt med stöd från utrikesministeriet tillsammans med Togos lärarorganisationers takorganisation FESEN i januari 2008. Projektets syfte är att förstärka lärarorganisationens kunnande så att den ska kunna påverka Togos pedagogiska politik, utbildningspolitiken och hur utbildningen utvecklas.

Ritva Semi

Skribenten tjänstgör som specialsakkunnig vid Opetusalan Ammattijärjestö OAJ.

Skriv ut Dela

Detta dokument

Uppdaterat 16.4.2008


Skriv ut Dela
© Utrikesministeriet 2006 | Information om webbsidor | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi