Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Yttrandefriheten tryggar andra rättigheter - Utrikesministeriet: Global.finland: Global fostran: Yttrandefriheten (2.2011)

Utrikesministeriets utvecklingskommunikation, e-post: VIE-30@formin.fi. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
reuna

Yttrandefriheten tryggar andra rättigheter

“Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.”

Gatubarn i Katmandu. Foto: Hannmari RinneRätten till yttrandefrihet anses vara en grundläggande del av en demokratisk regim och av demokratins förverkligande. Foto: Hannmari Rinne

Den 19:e artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna lyfter fram ett ämne som berör oss alla i vardagen: rätten att ta emot, skaffa och sprida information utan att någon begränsar det.

Med begreppet “yttrandefrihet” vill man betona att det inte bara handlar om ord: samma rättighet måste också kunna förverkligas utan ord, till exempel genom fotografier.

Yttrandefriheten ger ändå inte en rätt att säga vad som helst, det vill säga ljuga. Man får inte heller använda yttrandefriheten mot en annan människa eller människogrupp, till exempel genom att uppmuntra till hets mot folkgrupp.

Varför är yttrandefriheten så viktig?

Rätten till yttrandefrihet anses vara en grundläggande del av en demokratisk regim och av demokratins förverkligande. Yttrandefriheten möjliggör också kreativa, omvälvande, utvecklande och även svåra nya tankar som kan ha en stor betydelse för nationens framtid.

I ett land som repsekterar yttrandefriheten har fria och kritiska medier rätten att övervaka att medborgarnas andra rättigheter förverkligas. Rätten till yttrandefrihet möjliggör alltså rätten att kräva andra rättigheter.

I utvecklingsländerna är yttrandefriheten och de fria medierna, som är sammanbundna med den, en viktig del av utvecklingen. Världsbankens förra chef James Wolfensohn har konstaterat att de fria medierna är i en nyckelroll då det gäller utvecklingen: med hjälp av dem kan man minska korruptionen och ge de fattiga en chans att få sin röst hörd.

FN, EU, USA och talrika olika organisationer samt många bilaterala utvecklingssamarbetsprojekt stöder utvecklandet av fria och kritiska medier i utvecklingsländerna.

“Om vi inte stöder mediernas utveckling och den grävande journalistiken så förblir alla förväntningar om god samhällsstyrning, genomskinlighet och effektiva åtgärder bara en dröm. Vilka andra utvecklingsprojekt FN eller andra aktörer än finansierar så kommer målsättningarna för dem sannolikt att förbli ouppnådda om det inte finns medier i landet som noga och kritiskt följer med dem”, har Unescos chef Wijayananda Jayaweera konstaterat i en intervju.

Rätten förverkligas i varierande grad

Rätten till yttrandefrihet har det stiftats om i ett flertal internationella deklarationer, som många länder precis som Finland har inkorporerat i sin egen lagstiftning. Finland hör till yttrandefrihetens toppländer tillsammans med Island, Irland och Nederländerna, om man mäter läget utgående från pressfriheten. Organisationen Journalister utan gränser publicerar årligen en lista över pressfriheten i världens stater.

Enligt listan är läget dystrast i Nordkorea, Turkmenistan och Eritrea, även om läget inte är så värst mycket bättre i Kuba, Burma, Kina, Iran, Etiopien, Saudiarabien, Nepal, Uzbekistan eller Pakistan som innehar positionerna 157-165 på organisationens lista. Sverige ligger på position 14, USA på plats nummer 53 och Singapore, som annars utvecklats väl, på plats 146.

Det finns många sätt att begränsa

Bristen på yttrandefrihet syns kanske enklast genom medieägandet. Om landets tidningar, television och radiokanaler ägs av dem som har makten finns det en  uppenbar risk för att yttrandefriheten begränsas. Ägaren kan med sitt inflytande ingripa i det material som ska publiceras och till exempel förhindra att en nyhet som anses vara skadlig publiceras. Då störs såväl mediearbetarnas som mediekonsumenternas yttrandefrihet: de kan inte sprida eller motta den information de vill fritt.

Begränsning av yttrandefriheten eller censur kan ske också på andra sätt. Staten kan stänga tidningar eller radio- och tv-kanaler som den tycker är otrevliga eller förbjuda dem från att publicera sig med olika metoder, av vilka en del kan vara lagliga. Den kan också använda sig av skrämseltaktik för att dämpa medierna; antingen en enskild journalist eller en medieägare. Tyvärr stannar skrämseltaktiken ofta inte bara på det stadiet: i medeltal dödas två journalister per vecka i världen.

I början av 2007 publicerade det internationella News Safety Institute INSI en undersökning som visade att de tio farligaste länderna för journalister under åren 1996-2006 har varit Irak, Ryssland, Colombia, Filippinerna, Iran, Indien, Algeriet, det forna Jugoslavien, Mexiko och Pakistan.

Trots att det alltid är livsfarlig för journalister att rapportera från krigszoner så visade undersökningen att bara var fjärde som dött under nyhetsrapprteringen varit på kommendering i en krigs- eller konfliktzon. Det vill säga att den stora majoriteten dog för sitt jobb under fredstid i sitt eget land.

Så gick det till exempel för den ryska journalisten Anna Politkovskaja som mördades utanför sitt hem i oktober 2006. Politkovskaja hade blivit bekant också för finländarna som en orädd förmedlare av nyheter från Tjetjenien, ett område som är  väldigt svårt för den ryska administrationen. Politkovskajas mördare har inte gripits, och det är en vanlig utgång då det gäller journalistmord enligt INSI:s utredning.

Inkeri Koskela (maailma.net)

Skriv ut Dela

Detta dokument

Uppdaterat 13.12.2007


Skriv ut Dela
© Ulkoasiainministeriö 2006 | Tietoa palvelusta | kehitys.verkot@formin.fi
FORMIN.FINLAND.FI - ULKOASIAINMINISTERIÖ - UTSTRIKESMINISTERIET
Global.finland.fi är en webbplats om utvecklingsfrågor och global fostran. Webbplatsens updatering avslutades den 30.6.2014.
Namnförsedda artiklar publicerade i global.finland representerar enbart skribentens egna åsikter.
© Utrikesministeriet | Utvecklingskommunikation, Kanalgatan 3 C, 00160 Helsingfors, e-post VIE-30@formin.fi